Jag ger mig in i diskussionen om konservatism och skriver i Norrbottens-Kuriren om den konservativa reflexen och om Roger Scrutons tänkande:
Konservatism kan beskrivas som insikten om att det finns företeelser och värden i samhället som är värda att slå vakt om och bevara. Tyvärr har konservatism i Sverige ofta kommit att betraktas som att vara emot, snarare än att vara för. I ett land där förändring och modernitet under långa tider betraktas som egenvärden har den som inte velat kasta ut hela barnkullar med badvattnet stämplats som en bakåtsträvande gnällspik.
Den som värnar om skönheten och trivseln i sitt närområde, oavsett om det handlar om bebyggelsen i ett stadskvarter eller om grönskande natur och kulturlandskap, kommer ofelbart att stämplas som en NIMBY. Begreppet står för Not In My Backyard och används för att avfärda den som av en eller annan anledning motsätter sig en nybyggnation i sitt närområde.
Förmodligen hade både miljödebatten och stadsbyggnadsdebatten varit mindre polariserade om det konservativa perspektivet getts större utrymme. Nybyggnationer som tar hänsyn till den befintliga bebyggelsen även vad gäller gestaltningen tenderar att skapa färre NIMBYs än de skapelser som påtvingas grannskap i dag.
I den svenska debatten om en litterär kanon i skolan har liknande tankefel som i stadsbyggnadsdebatten insmugit sig till följd av frånvaron av en konservativ reflex. I stället för att bekymra sig över hur barn och ungdomar som inte exponeras för det litterära kulturarvet i hemmet utestängs, inte bara från fantastiska läsupplevelser utan från centrala nycklar till förståelsen av deras egen kultur, bekymrar sig högljudda röster för vilken frihetsinskränkning det påstås innebära att staten upprättar en sådan lista över centrala litterära verk.
Det är rimligt att hävda att myndigheter inte skall diktera medborgarnas smak. Att öppna upp och tillgängliggöra den kulturella kanon, som finns där oaktat eventuella statliga litteraturlistor, handlar emellertid om någonting annat. För att känna sin egen kultur behöver man inte tycka om Shakespeare och Lagerlöf, men man bör vara bekant med dem.
Det är synd att det skulle krävas dennes frånfälle nyligen innan den brittiske filosofen och författaren Roger Scruton uppmärksammades på allvar på svenska kultursidor, där konservativa perspektiv tenderat att lysa med sin frånvaro. Genom sitt omfattande och breda författarskap etablerade sig Scruton som de senaste decenniernas mest inflytelserike konservative tänkare.
Till skillnad från många andra politiska filosofer fördjupade sig Scruton i det som konservativa försvarar, snarare än i försvaret som sådant. Hans författarskap spände över så vitt skilda ämnen som arkitektur och stadsbyggnad, konst och skönhet, miljö och natur, kärlek och sexualitet, religion och andlighet.
Genom Scrutons böcker löper som en röd tråd kärleken till det som är vackert och storslaget, som är värt att värna och slå vakt om. De är en påminnelse om att den konservativa reflexen är en positiv sådan, oavsett om det rör sig om ett landskap, ett stadskvarter eller det litterära kulturarvet: det här är någonting vackert och värt att älska, förstör det inte.