Att litteraturkritiken utarmats under de senaste decennierna visste vi redan, men vidden av förflackningen har jag inte greppat förrän idag. Naturligtvis skall inte Helsingborgs Dagblads så kallade litteraturkritiker Kristian Lundberg betraktas som en representant för hela kritikerkåren, men förekomsten av sådana avarter säger en hel del om vilket klimat som råder på kulturredaktionerna i vårt land. Att man släpper fram charlataner som Lundberg på en arena där alltför många slåss om ett närmast obefintligt antal platser.
Vad är det då Lundberg har gjort? Han har recenserat och tillika sågat en roman av deckarförfattarinnan Britt-Marie Mattsson. Problemet är att Mattsson inte hunnit skriva romanen ännu. Lundberg har baserat sin sågning på en kort sammanfattning som stått att läsa på Piratförlagets hemsida. Denna pinsamhet avslöjades när Mattsson själv ringde upp kulturredaktören på Helsingborgs dagblad.
Lundberg står sannerligen med byxorna nere – har han då vett att skämmas? Nej, oförskämdheterna mot Mattsson bara fortsätter i den så kallade ursäkt som Helsingborgs Dagblad publicerat idag:
– Den här hösten har jag läst över hundra kriminalromaner. Svenska. Utländska. Bra. Dåliga. Urusla. En och annan guldklimp fanns det naturligtvis. I och med att jag recenserade ett större antal av dessa böcker i en genomgång för Helsingborgs Dagblads kulturredaktion – lyckades jag med det postmoderna tricket att recensera en bok som inte fanns. I och för sig en smula roande. Och kanske blir det till och med ett underlag för en kommande kritikerdebatt. Men låt det då röra sig om angelägna böcker!
– Det blev naturligtvis inte bättre av att jag gav Mattssons icke-roman negativ kritik. För detta ber jag om ursäkt. Det är möjligt att Britt-Marie Mattsson kommer att skriva en alldeles förträfflig bok. Det jag gjorde var att blanda ihop författarna och böckerna. Noteringar med text för publicering.
– Och, hur troende jag än är, så kan jag inte sia om framtiden. Jag vill be Mattsson om ursäkt, och hoppas att jag får tillfälle att såga hennes bok när den väl finns ute på marknaden.
Nej Kristian Lundberg det är inte särskilt roande, det är bara pinsamt och säger en hel del om din syn på ditt uppdrag. Visst kommer detta att fungera som underlag för en kritikerdebatt, men knappast på det sätt som du har tänkt dig.
Vi tror inte heller att du av misstag blandat ihop ”noteringar med text för publicering” – att du däremot blandar ihop författarna och deras böcker tycks stå utom allt tvivel.
Jag har personligen ingen uppfattning om Britt-Marie Mattsson eller hennes författarskap, men jag tycker inte att Lundberg stärker sin egen ställning när han fortsätter att vara otrevlig, istället för att förbehållslöst be om ursäkt till författarinnan i fråga.
Han stärker inte heller sin ställning när han i en intervju svarar på frågan om hur han ser på de reaktioner hans klavertramp har väckt:
– Det här ska inte tigas ihjäl, jag har gjort ett misstag och får stå för det. Men samtidigt blir jag en smula häpen. Jag har skrivit litteraturkritik sedan jag var 20 och jag aldrig fått några reaktioner tidigare. Inte ens när jag recenserade och sågade min egen bok i Aftonbladet. Då hade jag räknat med en debatt, men ingen hörde av sig. Det visar väl lite hur korrumperad kulturvärlden är i Stockholm. Och så händer detta när jag skriver om Britt-Marie Mattsson och en deckare.
Lundberg är den siste som skall uttala sig om vem som är korrupt och inte, likväl som att påstå att han står för sitt misstag. Jag hoppas att Kristian Lundberg aldrig mer kommer att få publicera någon litteraturkritik, och jag hoppas att detta kommer att fungera som en varningsklocka för en del andra kritiker. Har man inte tid att läsa alla böcker som man har tänkt recensera ska man heller inte recensera dem.
Uppenbarligen FEL man på FEL plats! Skandalöst, och ett hån mot författarskapet! Byt UT honom, omedelbart!
Trolda – kritisk!
Trolda: Framförallt är det ett hån mot den seriösa litteraturkritiken, om det nu finns någon sådan kvar…
Varför man nu skulle bry sig om att en slumpad författare får för sig att såga sin egen bok i en blaska som man kan fråga sig varför folk läser från första början …
//JJ
hmm.. Så han har läst över 100 kriminalromaner denna HÖST? Alltså på cirkus 3 månader, säg 100 dagar, har han läst ungefär 1 bok per dag.. Skrattretande! Eller också är det jag som är lite långsam i mitt läsande, till o med när en bok fångar mitt intresse.. Fast å andra sidan så har ju jag ett 8-17 arbete då jag inte alls har tid att läsa..
Jag läser ungefär en bok om dagen ? och kriminalromaner skulle nog gå ännu snabbare. Jag har arbete och studier då jag inte hinner läsa, till skillnad från en kritiker. Jag har inga som helst problem med att tro att den som hade ett yrke där det till stor del ingick att läsa böcker skulle kunna snitta på två, tre böcker dagligen.
//JJ
Detta stärker mina fördomar om litterturkritiker; sura misslyckade författare! Jag erkänner att det är just en fördom för så är det naturligtvis inte med alla. Men de finns uppenbarligen.
Problemet är väl inte i första hand att det dyker upp så här dåliga och korkade kritiker utan problemet är ju att de tydligen får finnas kvar och fortsätta jobba trots sin 0-kompetens. Det säger mer om tidningsredaktionerna än om kritikerna! Redan tilltaget att recensera sin egen bok borde ha varit en larmklocka, oavsett om boken sågats eller hyllats.
Johan: Ja, precis. Ganska komiskt att han ”skrivt litteraturkritik sedan han var 20 och aldrig fått några reaktioner”!
Excessa: Precis som Johan säger så är det mycket väl möjligt, om man går in för det. Det handlar iofs om vad det är för bäcker också – man kanske inte läser 100 ”Bröderna Karamazov”…
Inga M: Jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Lundberg anklagar Stockholmskritikerna för att vara korrupta – vad är då inte Helsingborgs Dagblad som behåller en sådan sopa trots att det säkert står hundratals bättre lämpade utanför och vill in?
Jag har alltid misstänkt att sånt här förekommer. Inte minst bland musikkritiker. Jag menar, kan Per Bjurman påstå att Dave Matthews Band är ett dussinband och sen hylla Missy Elliott för hennes melodiska sinne, så undrar man ju om han verkligen har lyssnat. 😉
Otroooligt, men filmrecensenter tittar inte heller på filmer, utan spolar bara till slutet, ofta, ofta.
Jag läser Britt-Marie Mattssons mycket kunniga utrikeskommentarer varje vecka i Göteborgs-Posten, tycker mycket om henne, skulle gärna ha läst hennes bok, om jag nu skulle hitta…
Det var ju oerhört klantigt av honom och jag försvarar inte vad han gjort. Att skriva en recension utan att läsa hela boken kan jag väl i och för sig förstå, men att inte ens bläddra i den tycker jag är bedrägeri mot uppdragsgivaren. Om jag ens tänkt på det så tror jag inte att jag någonsin trott att kritiker generellt läser hela boken som de recenserar.
Samtidigt tycker jag det har en komisk sida. Det ligger en del i vad han säger. Att det i stort sett aldrig är några reaktioner. När han recenserade och kritiserade sin egen bok, borde väl någon reagerat. Vem gav honom ett uppdrag att skriva om den boken? Fick han betalt för det?
Jag kan inte namnet på en enda litteraturkritiker. Däremot på filmkritiker. Filmkritik läser jag ofta fast jag inte ens tänkt se filmen, däremot sällan litteraturkritik förrän jag redan läst boken. Jag får helt enkelt ut något av litteraturkritik. Den är oftast så trist och pretentiöst skriven.
Hannele: Ja, det är under all kritik!
Åsa: Hur vet du att litteraturkritiken är trist och pretentiöst skriven om du inte läser den?