Chokladfejdens postludium.

Så passerade ännu en jul, enligt västerländsk tideräkning den tvåtusen och sjätte sedan frälsarens födelse och dock känns tusenårsriket mer fjärran än någonsin. Ett på konstgjord väg upphettat klimat medförde inte bara barmarksjul utan även värmerekord för årstiden på många håll. I östafrika mynnade groende motsättningar av politisk, religiös och etnisk karaktär slutligen ut i öppna stridigheter när Etiopiens flygvapen gick till angrepp mot Somaliska städer och byar.

Själva firandet bjöd dock, sedan den bistra yttervärlden med viss ansträngning lyckats förträngas, på en rad ljuspunkter. I föräldrahemmets sköte förtärdes hämningslösa kvantiteter stabbig julmat (av svenska råvaror – med undantag för grötriset), till tonerna av värdig julmusik signerad herrar J.S Bach och G.F. Händel – dvs en ljudkuliss så fjärran från butikskedjornas snart sönderspelade exemplar av storsäljaren ”Absolute christmas” som man kan komma.

Aladdinasken fanns naturligtvis flerfaldigt till städes (den tycks omöjlig att undslippa) och kampen om de orättfärdigt baktalade chokladpralinerna Körsbär i likör vidtog. Nämnda pralin är ju som bekant den enda som gör asken acceptabel.

Då mitt bloggupprop till pralinens försvar tycks ha kommit till allmän kännedom vidtog somliga i min närmaste krets åtgärder och till min stora glädje fann jag vid julklappsutdelningen att ett av paketen under den minimala julgranen rymde en chokladask med enbart körsbär i likörpraliner (dock inte av samma märke som någon tipsade mig om i kommentarerna till det tidigare inlägget). Dessa har ännu inte avsmakats men tanken tilltalade mig oerhört.

Dock måste jag tillstå att något av pralinens i fråga charm försvann när den berövades sitt plebejiska sammanhang. I Aladdinasken höjde sig Körsbär i likör över sin fadda omgivning och åtnjöt således en viss stjärnstatus. I den nya asken stirrar körsbärspralinerna stumt upp mot mig i sina militäriskt räta led som en hjärntvättad folkmassa.

Slutsatsen står emellertid uppenbarad för mig som vore den skriven i eldskrift: Körsbär i likör behövs i Aladdinasken!

Vi som gillar pralinen ifråga behöver den torftigare omgivningen i asken för att fullt ut kunna njuta av våra favoriter, och ni som inte tycker om dem behöver dem istället för att era egna favoritpraliner skall kunna avteckna sig i relief gentemot just dessa. Kanske är just kontrasterna Aladdinaskens styrka, framför den nivellerade och slätstrukna kusinen Paradis.