Solen bor i Karlstad!

Jag bevistade nyligen Stadsteatern här i Uppsala och såg deras föreställning Solen bor i Karlstad, med undertiteln ”En liten show om Thore Skogman”. Det var en otroligt charmig liten historia som berättades från stadsteaterns minsta scen, teaterhörnan, där femtiotalet besökare kunde inta kaffe med dopp i sann Thore Skogman-anda under föreställningens gång.

Skådespelaren Nicholas Olsson berättade om sin långa och komplicerade relation till Thore Skogman. Hur han som åttaåring sett Skogman på teve och blivit frälst, men hur han alltifrån den tidiga ungdomen, då man är tvungen att visa sig häftig inför sina jämnåriga, varit tvungen att förneka denne sin idol. Ända tills han i vuxen ålder kände sig mogen och kliva fram och öppet erkänna sin beundran.

Det var en personlig berättelse med mycket värme och mycket humor. Bland annat argumenterade Olsson för att Thore Skogmans musik gjorde människor snällare – varpå han visade simultana statistiska kurvor för hur brottsligheten i Sverige ökat parallellt med att antalet Thore Skogmanlåtar som spelas i radio har minskat.

Berättelsen varvades hela tiden med sång, för vilken Olsson själv svarade, och musik, utförd av dragspelaren Pär Ulander. En hel del Thore Skogmanlåtar hans med, inte minst i det långa pottpuriet i mitten av föreställningen. Självklara nummer som ”Fröken fräken” och ”Tiotusen röda rosor”, ”Storfiskarvalsen” och ”Jämtgubben” varvades med mer okända ur Skogmans enorma produktion. (Visste ni att Thore Skogman är den enskilde kompositör som har flest STIM-registrerade kompositioner? Över 1200 låtar har karlen presterat!)

Undertecknad gladdes särskilt åt att de lyckades klämma in en stump ur ”AIK-valsen” från 1971. Om jag ska rikta någon negativ kritik mot det hela så skulle den bestå i att jag gärna sett att det vore mer musik i proportion till pratet. Man hade gärna fått åstadkomma denna proportionella förändring genom att förlänga föreställningen en aning.

I övrigt kan jag bara konstatera att det var en mycket trivsam liten show som gavs i teaterhörnan, och att det var synd att jag och mitt sällskap drog ned genomsnittsåldern i auditoriet så markant. Jag tror faktiskt att en hel del ungdomar skulle må bra av lite Thore Skogman emellanåt!