Naturens spegel.

I söndags var jag och en god vän på Nationalmuseum och åsåg den nyöppnade utställningen ”Naturens spegel – svenskt landskapsmåleri 1840-1910” som jag varmt kan rekommendera. Romantiker som jag är hänfördes jag naturligtvis mest av utställningens första rum där romantikens vurm för det sublima tog sig uttryck i storslagna och dramatiska scenerier av konstnärer som Marcus Larsson – kanske mest känd för sitt ”Vattenfall i Småland”.

Utställningen omfattade många norska och danska konstnärer från hela perioden, även någon enstaka islänning fanns representerad. Isländskt landskapsmåleri vinner mycket på att det är en så säregen och spektakulär natur som skildras. Bland senare målare märktes verk av expressionister som Edvard Munch och August Strindberg.

Nationalmuseum är alltid en trevlig oas i vårt torftigt modernistiska tidevarv, och upplevelsen förhöjs ytterligare när de har så intressanta och sevärda utställningar.

Marcus Larsson

Så här vackra landskapsbilder kan man beskåda på Nationalmuseums tillfälliga utställning ”Naturens spegel – svenskt landskapsmåleri 1840-1910”. (Marcus Larsson, ”Vattenfall i Småland” 1856. Nationalmuseum.)

Jag passade även på att ta en promenad ut på skeppsholmen till Moderna museet, men där pågick omhängning för fullt så det fick bli ytterligare en vända genom den permanenta utställningen. Den var inte mer upplyftande än vanligt, men en viss munterhet väcktes i alla fall av alla de högfärdiga pretton som frekventerar lokalerna i sina sextiotalsfrisyrer, anorektiska fysionomier och svårmodiga uppsyn.

Det är emellertid nedslående att notera hur man från politiskt håll favoriserar det senare muséets verksamhet framför det förras, genom skyhögt högre anslag – trots att nationalmuseum har dubbelt så stora samlingar som moderna att förvalta och bevara.

Att socialdemokratin haft modernismen i dess funktionalistiska tappning som estetisk ideologi vet vi ju sedan länge. Det ska bli intressant att se huruvida det blir någon förändring i proportionerna på anslagen nu när vi har bytt regering. En sak vet vi i alla fall och det är att båda museerna återigen kommer att flyttas ett steg bort från medborgarna i och med att entréavgiften återinförs.

4 kommentarer

  1. Tack för tipset! Imponerande bild.
    Så entréavgifterna ska återinföras…hm…det var inte så bra. Museerna har ju fått mycket fler besökare – även från andra kategorier än brukligt – sedan de tog bort avgiften.
    Ha det så bra

  2. Vilken bild.
    Jag hade gärna hängt på och sett resten.

    Blev så glad när jag såg din kommentar.
    Av att du är på väg tillbaka.
    Du har haft en tuff tid.
    Men nu blickar vi framåt!

    Kram
    /Myra

  3. Jo Nationalmuseum är en oas. Trots att jag gärna ser både gammalt och nytt är det numera ofta en prövning att beträda Moderna Museets utställningar.

    Jag sympatiserar med alliansen, men är klart oroad över dess kulturpolitik. Som budgetpost är ju kulturen småpengar, men påverkar många människor via tillgång till museer och bibliotek. Jag har svårt att tro att man verkligen vågar genomföra en återgång till avgifter på statliga museer. Det är ju redan betalt en gång via skatten!

    Skönt att du är tillbaka till bloggandet!

  4. Låter roligt med utställningen på Nationalmuseum. Måste försöka se den. Men Du vet naturligtvis inte hur länge den varar? Det brukar ju bli båda museerna när vi är i Stockholm men det är inte så ofta vi åker dit tyvärr.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.