bland svarta stammar
månliljan flammar.
Var stilla, våg; I aftonvindar, töven,
som med er oro nejderna bedröven.
Nu sjunker solen i ett hav av korn.
En visa svingar
på röda vingar
i fjärran tummelklang ur jägarhorn:
»Jag är en mur och mina bröst som torn.»
Ännu en dag då stormen andan hämtar,
på vilodagen
emellan slagen,
en flyktig hövding salomoniskt skämtar
i skumt gemak, där Venuslampan flämtar.
Som till en kröning strös allt guld i dag
ur sommarns kista,
all blom, den sista;
och klippan med violblått överdrag
är yppig vilobädd och sarkofag.
Så skaldade Erik Axel Karlfeldt i dikten Höstskog. Idag kan vi också glädjas åt att den onaturligt korta hösten är på upphällningen och att den påtagligt försenade vintern äntligen tycks vara i antågande. Imorse var vattenpölarna frusna till is och ett lager rimfrost täckte gräsmattorna. Inte en dag för tidigt.
Vi kan också glädjas åt att Helsingborg och Elfsborg spelade oavgjort på Olympia stadion i Helsingborg. Ytterligare ett skäl att glädjas kom när det stod klart att Assyriska föreningen välförtjänt ordnade sitt eget utträde genom en oavgjord andra kvalmatch mot Bunkeflo som nästa säsong tar Assyriskas plats i Superettan. Kanske kan de ha glädje av diktens ord på resan:
Jag är den slagne, nu kan allting hända,
nu nyföds tiden,
som var förliden.
Mitt land förött och mina städer brända,
min ungdoms kungadöme är till ända.
Nu går jag tiggararm ur sommarns hus.
Nu trycker hösten
till mörka brösten
mitt huvud, trött av många striders brus,
och ber mig slumra in i vilans rus
Vi kan även glädjas åt att Assyriskas fans slutgiltigt bevisat att de på intet sätt motsvarar den helyllestämpel som vidlådits dem av ett icke fotbollsintresserat kulturetablissemang och som bland annat kom till uttryck i Sveriges Televisions pinsamma dokumentärserie ?Landslag utan land? förra året. Lite grann som när IFK Göteborgs goa gôbbar skämde ut sig på Råsunda i torsdags.
Men istället för att dröja vid sådana oväsentligheter riktar vi istället blicken mot den stundande slutspurten i allsvenskan!
blott allting vinna
och ändlöst hinna.
Hur stolt att lägga ned sin lyckas fora
och träda naken mot det nya, stora!
Nu vaken festligt kring min huvudgärd,
I trogna lundar,
tills undret stundar.
Månvallmon drömmer i sin stilla värld
och dryper fridens daggstänk på mitt svärd.
– Erik Axel Karlfeldt, Höstskog
Ang. aff – visst är det skönt när folk får vad de förtjänar?
Å tack – det var en kulturell fotbollskrönika som kändes trevlig att läsa! Du skriver så bra! Här har du både oväntade och strålande kopplingar till poeten. Jag ler * stort* och din ironi är lysande.