Det har blivit mycket fotboll här i Slottet på sistone, men så är nu omständigheterna i allsvenskan som de är också.
Djurgårdens så kallade fans har gått ut med att de kräver att det egna laget lägger sig i söndagens match mot serieledande Elfsborg i allsvenskans sista omgång. Det tryter tydligen med självrespekten i östermalmsklubbens allt glesare supporterled sedan framgångsbubblan som hållit klubben uppe under 00-talet sprack.
Vi får hoppas att ledarna och spelarna har mer resning än så och verkligen går in för att vinna denna sista match – som dessutom kan vara avgörande för huruvida djurgården spelar i Royal league i vinter.
än till intet se åren förrinna,
det är bättre att hela vårt folk förgås
och gårdar och städer brinna.
Det är stoltare, våga sitt tärningskast,
än att tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge.
– Verner von Heidenstam, Åkallan och löfte.
Lars A. från Slottet från saknadens dalar,du som har så lätt finna orden i både vers och prosa. Jag kan tänka mig att du skulle kunna skriva något på tema
”Flicka från skogen”.
Tänk dig ett landskap långt från allfarvägen, skog, blånande åsar,barrtäckta stigar,strida bäckar och små sjöar som blåa ögon här och var i bland och fur.
Bedövande vackert om sommaren men också vintertid med meterdjup snö, trolska månskensnätter och sprakande norrsken.
Skidor var det vanligaste fortskaffningsmedlet.
Där föddes jagoch växte jag i väglöst land,bodde och trivdes utan att veta något annat. Så småningom lades de småtorpställena ner och återbördades till skogen till skogen varifrån de röjts av finnarna.Jag var då 20 år, flyttade till bygden, företog en resa för att hälsa på en släkting i Stockholm, denna stenöken som jag föresatt att ldrig bo i.
Mötte kärleken méd resultat att jagnu bott i 62 år och trivs gott fast de gamla rottrådarna sitter ännu fast.’Vid 82 år började med datorav bara en anledningatt maila till mitt barbarn i Wietnam, Nu är jag 91 och en äldsta bloggarna.
Hoppas ditt tillfriskande fortgår och du snart kan stränga din ”luta” som du förr.
Skogens dotter.
Rut: Tack för din kommentar, din uppmuntran och din poetiska skildring av ditt eget levnadslopp!