Hej alla. Det har äntligen blivit möjligt för mig att förklara varför ”Slottet i saknadens dalar” legat nere under nästan två veckor, utan någon som helst förvarning. Jag hoppas att jag är ursäktad när jag meddelar att jag tillbringat de senaste elva dygnen på Akademiska Sjukhuset i Uppsala, under vilken period jag genomgått en omfattande operation.
Söndagen den sjätte augusti strax efter klockan fyra på morgonen sitter jag tillsammans med fyra andra i en ljusblå Volvo kombi från 1988, på väg hem till Nyköping från en rockfestival i Lindesberg norr om Örebro. Drygt femton av resans drygt sexton mil är avklarade, ungefär en mil återstår således innan vi alla får nå hem till våra efterlängtade sängar efter en slitsam festivalhelg.
Helt plötsligt förlorar föraren, som är spiknykter men förmodligen alldeles för trött för att köra bil, kontrollen över bilen som åker av vägen i dryga 90 km/h. Bilen rullar under hög fart fyra fem varv och landar på sidan i ett vattenfyllt dike.
Jag sitter i baksätet på passagerarsidan, där dörren slits upp och knycklas ihop som ett papper, varvid undertecknad på något sätt slungas ur bilen och landar i en buske en bra bit bort från bilen.
Mirakulöst nog klarade sig samtliga övriga resenärer helt utan skador, sånär som på blåmärken och stelhet, och givetvis en varierande stor dos av chock. Själv landade jag på min vänstra axel och drabbades av en svårartad axelfraktur, och tillika nervskador i hela den vänstra armen.
Enligt den opererande läkaren, som ska vara någon slags superexpert på området, så ska dock operationen ha gått ”mycket bättre än vad han vågat hoppas”. Vad det innebär för möjligheterna till återvunnen rörlighet i axeln kan dock ingen säga något säkert. Ingen vet heller hur det kommer att gå med de påverkade nerverna, hur mycket rörlighet jag kommer att återfå i armen eller fingrarna. Framtiden får utvisa. För en trubadur och gitarrist känns detta mycket tungt att bära.
Trots smärtorna och ovissheten inför framtiden, samt det nattsvarta mörker som det innebär att inte kunna spela några andra instrument än munspel, så kan jag inte undgå att känna stor tacksamhet över att det inte gick värre än vad det gick. Enligt statistiken är det bara en av tio av dem som far ut ur bilarna vid trafikolyckor som inte bryter nacken. Sett ur det perspektivet är en krossad axel en ganska lindrig åkomma.
Nu väntar en lång period av läkning och rehabilitering. Hur långt den räcker vet bara de försynens krafter som såg till att det stod en buske vid min nedslagsplats och inte en sten eller något annat.
Ett stort tack går till den fantastiska personalen vid avdelning 70E1 på Akademiska.
Bilen.I guess I will, someway.
I don't like it but I guess things happen that way.
Ja, hur kommenterar man något sådant här? Skönt att höra att ni klarade er, men tråkigt att du blev skadad. Min enda uppmaning – var stark!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer att kunna fortsätta med musiken. Du hade ändå tur i oturen.
Jag har tänkt på dig! Men visste inte att det var dig jag tänkte på eftersom jag inte hade en aning om (har fört upp hakan i rätt läge nu!) att det var dig som din mamma skrev om.
Du kommer att lyckas med spelandet – glöm inte den i musiken inneboende läkande kraften!
herregud!!! Det var det djävligaste – usch vad hemskt!! Hopas verkligen du återhämtar alla dina krafter – bilolyckor är alltid så fruktansvärt skrämmande och man inser – om man har tur – vad som verkligen kan hönda….önskar dig all lycka!
Visst är du ursäktad! Har, liksom Bloggblad, också tänkt på dig.. fast jag visste inte att det var dig jag tänkte på..
Inte för att jag har den minsta koll eller nåt.. men är du säker på att munspelet är enda alternativet..
Mycket kan hända.. Önskar Dig all tillfrisknande som finns!
Jag får gåshud av att se bilden! Vad säger man sådant?
En som springer hos ”En liten tant”
Men är det du.! En tid nu har jag bloggat med din mor. Och när hon berättade om vad hennes Sol och Måne, Arvingen, varit med om, blev jag så i hjärtat ledsen…
Har tänkt och hoppats och bett, bett att allt ska bli som vanligt igen. Precis som det alltid varit för dig och henne/er…
Så skriver hon nu och berättar att hennes son har en egen blogg.. -Slottet i saknadens dalar..
Det känner jag genast igen, vet att jag kommenterat där för första gången, i det sista inlägget före det blev tyst…
Vill bara säga att jag är djupt gripen över hur allt ter sig här i livet.
Din mors smärta, ovetskapen om vem som är hennes son, ska han klara sig, hur kommer det att bli..
Och så finns du här, mitt ibland oss, delar med dig av allt detta stora och så svåra.
Lycka till i din rehabilitering, glöm inte orden från Bloggblad, musikens inneboende läkande kraft:)
Tack och lov! Ett livstecken. Jag har förstått att det var du. Själv mor till två söner som, var och en, i ungdomen mirakulöst överlevde svåra trafikolyckor. Tankarna gick till din familj. Jag vet hur det känns för en mor. Jorden slutar snurra. Man får inte luft, när livet hänger på en skör tråd och vardagen plötsligt blir till kris.
Jag tänker inte slänga ur mig nåt positivitetstrams som ”tur i oturen” eller ”det kunde ha varit värre”. Det kunde ha varit bättre också. Jag hoppas att du får tillbaka full rörlighet och känsel. Är själv gitarrist och att inte kunna spela (även om jag inte spelar så ofta längre) vore en mardröm.
Krya på dig!
OHhhh vad jag blir glad att du är OK …..
Jag har följt kampen via din mammas blogg. Och jag har skrivit kommentarer som jag nu förstår inte var så bra – kanske ? Men allt är relativt, förståss. Livet först, sedan funktionerna.
HUR kommer det att gå med din axel-arm-hand, kommer du att kunna fortsätta med ditt spelande liv?
Jag har lite andra perspektiv på olyckor nämligen – ”min olycka” gick inte så bra, det är därför jag hyllar livet.
/Lena
Slottet i saknadens dalar,vilken poesi!
Precis som ”hon kommer nerför ängarna i Sjugare by”
Som en av din mammas äldsta bloggarvänner vill jag önska dig lycka till med tillfriskandet och rehabiliteringen, du verkar i full gång redan.
Och på min önskelista står först att du får rörligheten tillbaka i din vänstra arm, ville gärna höra dig spela.
God bättring.
shit. vad säger man. det händer ju bara dom andra.
skiver du med en hand nu? eller är skrivandet som massage?
skickar läk-karma din väg. det kommer att bli bra.
Hej! Att få nerver att fungera igen tar tid. Mycket lång tid. Men det kan gå! Så ge inte upp, fast det kan ta mycket lång tid. Även om nerver kan vara förstörda, så kan andra nerver ta över och göra det jobb de förstörda gjorde förr. Tro mig!
Tiden läker inte alla sår, men träning kan ge effekt på nervtrådarna. Be att få komma till en sjukgymnast som är specialist på arm/hand.
Tappa inte modet
Du kommer att kunna spela igen
Kram
Lars Anders Johansson… som övriga har jag läst din mors blogg och Arvingen som råkat ut för … OJ OJ OJ… OLYCKA…
Jag har själv varit med om en… min syster och jag blev påkörda på ett övergångsställe. Den som körde på spolade bilrutan och det var vinter och kallt, såg oss inte… Inget brutet men lite annat skadat… min syster var värre… skallbenet sprack… men inga men av det VI VAR OCKSÅ LYCKLIGT LOTTADE.
Det drabbar nog hårt med den skadan du fick med tanke på din musik… uj uj uj
Nu önskar jag dig bara LYCKA TILL framåt i livet!
FORSATT-GOD-LYCKOSAM-REHABILITERINGS-KRAM 🙂
Krya på dig. Hoppas du snart sitter med gitarren igen.
Lars Anders
Om du får lite rörelse tillbaka i vänster så kan du kanske ha en gitarr för vänsterhänta. Vänd den och lär dig greppa med höger. Sluta inte spela och musicera!! Min unga släkting är vänsterhänt och spelar på en vänsterbyggd gitarr.
Krya på dig och kram från Quid Vis
Men Lars Anders – jag undrade just när din rock-turné skulla vara avslutad – så har du varit med om något så fruktansvärt.
Hoppas allt går åt rätt håll.
Det viktigaste är ändå att du och dina kamrater fick livet som gåva igen.
Ni överlevde!
’Take care’ och ha tålamod, stå ut och ge dig själv både vilotid och träningstid. Du får lyssna på musik istället och läsa, eller lyssna på inläst litteratur.
Allt gott från en bloggarvän!
Inkan
Kämpa på! Rehabprogrammet kommer att bli kämpigt men det lönar sig att hålla ut. Överträffa alla förväntningar!
Det kommer att gå fint. Antalet instrument (musik-) måste vara oändligt.
Bra musiker (eller vad de nu är), professionella musiker i alla fall, brukar ju kunna klara sig på en jäkla massa instrument.
Rösten har du kvar?!
Det kommer att gå fint.
Jag bröt armen en gång och man visste inte riktigt hur det skulle bli med den, och då frågade alla mig om jag bara skulle rita på dator nu. Lite syrligt sådär, innan datorerna faktiskt var med i allt arkitektarbete.
Jag visste inte vad jag skulle svara, men inser nu att jag hade klarat mig utmärkt som arkitekt med en arm. Om det var det det hade hängt på.
Det kommer att gå fint.
Det är mycket vunnet med att kunna se så positivt på det hela som du gör. Lycka till och hoppas att du har många låtar kvar att spela!
Har mailat lite med din mamma och måste säga att det är en lättnadens suck jag drar när jag läser detta. Så skönt att du är kapabel att skriva själv, bara det är ju ett friskhetstecken. Jag håller med någon ovan som säger att du ska testa vänstergreppad gitarr, jag vet att det funkar… Med hopp om fortsatt bättring! *kram*
Även jag önskar lycka till med tillfrisknandet. Man blir alldeles tagen av din berättelse. Förskräckt men samtidigt en positiv känsla för att det gick så pass bra. Det kommer gå bra i fortsättningen också.
Skriver för att min mejloperatör är knäpp – igen – o jag inte kan mejla AnnCatrin som jag så gärna ville. Särskilt i dessa tider; vi är flera damer i 50-årsåldern som tänker intensivt på dig o gläds vid varje tecken på tillfrisknande o goda resultat av vården. Men egentligen ville jag bara säga det du säkert redan vet: 1.Du är en gudanådad skribent. 2. Tänk att folk håller på o bloggar på detta viset så att man, genom att läsa en blogg här o en där, förstår vilka som är mor o son! Kul insikt för mig som aldrig håller på med såna här saker. Sköt om dig!
Här är en till av dina mammas bloggkompisar. Jag har följt din / hennes kamp under dessa dagar. Tänk, så snabbt livet kan förändras. Jag önskar dig lycka till med rehabiliteringen!
Oj, vad dramatiskt! Jag har inte mycket annat att tillägga än krya på dig och kämpa på med rehabiliteringen!
=D Krya på dig…. Jag vet hur du har det…. Blev hänvisad hit av en annan bloggare. 3/8 körde vi rakt in i en husbil…. 110 km/h. Bilen blev….. Platt…. Vi klarade oss med brutna/krossade ben i fötterna + m å n g a brutna revben + kotor i nacken på sniskan…. Den tyska föraren tyckte att stopplikt inte var något man behövde bry sig om. Men vi (jag och sonen) är trötta sover fortfarande stora delar av dagen…. Dottern är i Lund och skall börja på Flyinge, hon är minst skadad. Läkningen tar tid, man blir galen för man tycker att man är ”frisk”…. =D Du hade tur, vi med…. Lev det liv du fått en andra gång med största njutning VARJE DAG!!!!!!
Lars! Den mäktiga ström som välver våra öden kommer aldrig att sänka dig. Två eller en – armar spelar ingen roll. Du simmar med huvudet!
Åh fy fan!
Alla ha redan sagt det mesta uppmuntrande, så jag nöjer mig med att säga att jag tänker på dig.
Lars!
Jag citerar Tage Danielsson:
”Tankar om nyanser
Om man tittar grovt och slarvigt
så ser man bara något gult i största allmänhet
där det ligger en guldklimp.
Om man lyssnar grovt och slarvigt
så hör man bara att folkpensionerna ska höjas
även när någon säger i TV att vi ska slå ihjäl er i morgon.
Om man doftar grovt och slarvigt
så doftar en pudel precis som en tax.
Men fråga pudeln så får ni höra att så är det inte.
Det är så grovt och nyanslöst runtomkring oss. Alla högermän är ju inte fullt utbildade fascister, och alla
vänsterradikaler är ju inte fosterlandsförrädare, och om man nu ska se allting från den negativa sidan och betrakta alla människor som skurkar och banditer så måste man i alla fall erkänna att även i knölarnas värld finns det knölar av olika form och storlek, som i ett vanligt potatisland.
Leve nyanserna!
Allting går inte att få in i allmänna storformuleringar.
För den rene är allting rent, säger man till exempel, men då står allt den rene en bra bit bort och tittar. Går han närmare så finner han säkert att det är lite småskitigt här och där i alla fall.
Leve nyanserna!
Se, hör och känn där du går omkring!
Life is a many-splendoured thing!
Flickor är vackra både fram och bak.
Livet är en mångfasetterad sak!
Synen är noll
på de långa
distanserna!
På nära håll
finns de många
nyanserna!”
Sköt om dig själv och AnnCatrin!
ah, va kul – ser att Leina hittade hit genom mitt tips – roligt! vill nu tipsa om min nya profilblogg; http://styvfamiljen.blogg.se
Herregud, vilken olycka! Det är ett under att du lever! Ni hade änglavakt. Inget snack om saken!
Det var tunga grejer. Jag önskar dig verkligen lycka till!
Mitt i natten tänker jag på dig som fått ett berg att bestiga. Jag ösnakr av hela mitt hjärta attd et går åt rätt håll.
Tänkte på dig när jag ikväll träffade en kär bloggvän från Skåne; – vi är ju en cirkel av bloggare som ger varandra lite extra energi.
Jag hoppas du känner det!
Allt gott!
Fy fasiken vad otäckt! Krya på dig!
Finner inte rätta orden… men jag tänker på dig och hoppas innerligt att du blir helt återställd.
Många kramar
JÄKLAR!!! Herregud. Underbart att ni klarade er, jätte ledsen över din axel. Men jag tror att vill man någonting tillräckligt mycket så klarar man det..
Krya på dig.
Kram Sanna
Krya på dig-the next one is on me…
Är med er i tankarna, håller tummarna och önskar er all tillit ni kan uppbringa…
//Gunilla
Tjenixen Lars.
Klart nerverna i din klöv blir bra igen, din gamle rumprövare!
Tjo! //E-Adde
Lars, min go´a vän! Tänker på dej, ofta!!! Och kom ihåg att ALLT fixar sej så småningom.
Men….jag undrar verkligen HUR DU MÅR NU!!!!!
Kanske att jag får höra i från dej snart, vem vet??
Allt gott till dej!
hej, det var ett tag sedan. tror faktist du dök upp i en dröm här någong gång.
skönt att höra att du är så oskadd som möjligt darl.
ska lägga in din blogg bland mina bookmarks så jag kan sitta och läsa om vad som händer.
ta det lugnt och låt axeln din läka i lougn och ro.
stor kram/L
Hej,
läste om detta först nu och även om jag inte känner dig förstår jag att det är hemskt. Min pappa krossade höger axel i våras och blev liggande på sjukhus i uppåt en vecka. Armen är inte alls som förr trots operation och sjukgymnastik. Men han kan spela gitarr igen i alla fall.
Det verkar finnas massvis med axelspecialister och du har ju en yngre axel så de kan nog göra mycket för att den ska bli bra.
Livets nycker kan onekligen uppenbara sig på hemska sätt och vis. Fuskar då och då på piano och även om det varken är professionellt eller normalt sett inför andra så fyller det en ytterst viktig funktion för en vänsterhjärnhalvedominant person som undertecknad. Förstår därför att det måste kännas jobbigt!
Kämpa på och håller tummarna att du får tillbaka funktionaliteten fullt ut!
Mantra.
När man är trött ska man inte köra bil. Då stannar man till, går ur och sträcker på benen. Kör vidare när man känner sig redo. När man är trött ska man inte köra bil. Då stannar man till, går ur och sträcker på benen. Kör vidare när man känner sig redo. När man är trött ska man inte köra bil. Då stannar man till, går ur och sträcker på benen. Kör vidare när man känner sig redo.
Så borde er förare tänkt, och så tänker jag när jag kör. Och detta måste man repetera för sig själv.
Du jag vet hur det är hade en polare som dog i en bilolycka och han gillade att spala musik… jag beklagar värkligen