Jag kom häromdagen över en för mig tidigare okänd film, Last night train to Venice, på en DVD-rea i Nyköping. Eftersom både Hugh Grant och Malcolm McDowell starrade kände jag mig närmast tvungen att införskaffa den. Uttrycket ”Även solen har fläckar” har aldrig kommit så väl till pass som i detta sammanhang och rörande dessa två skådespelare. Jag väljer att i sin helhet återge en mycket träffande recension av filmen, som jag läste på The Internet Movie Database:
The ultimate test of will…
Author: Aeronnen from Bulgaria
I think my life can be divided in two parts, before watching "A Night Train To Venice" and after. I used to be an indecisive and hesitant man, a weak-willed and irresolute person. Then came the two hours that changed it all. I was pushed to my limit, tested the boundaries of my spiritual and even physical powers, the very capacity of human strength! And I made it, I actually managed to see THE WHOLE freaking thing, from start to finish, from first to last carriage. And surprisingly I lived. Now I am the most confident, positive tenacious and tough man… in the local madhouse. The things movies can do for you…!
P.S. Anyway, if you're preparing your dissertation on the refraction of artificial light through the windows of a night train, you may actually find the movie quite useful. Källa.