Roadtrip II.
Hemkommen och återinstallerad efter ett veckoslut fyllt av bilåkande. Som anhängare av kollektiva förbindelser känns det naturligtvis till en början lite olustigt att använda bilen i sådan utsträckning, men med facit i hand vill jag nog säga att vi gjorde det mesta möjliga av vår roadtrip.
På fredagen styrde vi ner mot Västervik och Visfestivalen för en halvtimmes spelning på eftermiddagen. Spelningen gick hyfsat trots att publiken (och trubaduren ) försmäktade i det gassande solskenet. Det var också trevligt att återse den småländska skärgårdsidyllen där jag tidigare tillbringat så mycket tid.
Det är dock tråkigt att se vad den så kallade visfestivalen har utvecklats till. Med en bandlista som bara till hälften kan klassificeras som genren visa och med ett konsekvent förbigående från festivalledningens sida av majoriteten av den stora skara duktiga vissångare och vismakare som finns ute i riket känns festivalen som vilket kommersiellt jippo som helst.
Det är egentligen också bara inne i den anrika borgruinen som någon visfestival förekommer, utanför murarna har kringresande knallar slagit upp sina stånd – samma knallar som överallt, på alla festivaler och marknader säljer samma lakritsremmar, samma hennatatueringar, samma grekiska grillspett och samma soft airguns. Ja, ni vet själva vilka jag pratar om.
Inne i centrum har man smällt upp samma öltält som på alla andra gatufester, där man kan köpa samma tvålsmakande plastmuggsbira till samma överpriser. Samma skräniga barn hoppar i samma sviktande hoppborgar och samma horder av rödbrända, lätt överviktiga svenssonfarbröder vinglar runt mellan samma skockar av odefinierbart ”alternativa” ungdomar som tycks dyka upp i varje stad där det ”händer något”, kvittar vad för något. Så mycket för visfestivalen.
Från Västervik styrde vi kosan mot Skåne och lördagens fotbollsmatch. Det blev trots det strålande vädret en miserabel tillställning. Malmö stadion är nog en av få arenor i Sverige som kan konkurrera med Värendsvallen i Växjö i fulhet. En låg, långsträckt sak i babyblått, där det enorma avståndet till gräsmattan, till följd av de löparbanor och liknande man klämt in emellan, gör att det är i princip omöjligt att se vad som händer på de bortre delarna av planen. De som satt hemma framför teveapparaterna såg förmodligen mer av matchen än vad vi gjorde som var på plats. Om själva matchen tänkte jag inte orda mycket, de som är intresserade följde den på teve och ni övriga sväljer säkert tidningarnas versioner.
Från Malmö (en stad som förvisso matchar sin fotbollsarena vad de estetiska värdena anbelangar) styrde vi norrut, med en kort avstickare till en hästgård utanför Hörby där vi hade ett ärende.
Trots en del mindre angenäma inslag var resan till stor belåtenhet, även om vissa sura miner kunde skönjas i bilen under färden från Malmö, sura miner jag skyller helt på domaren Peter Fröjdfeldt efter dennes vansinniga utvisning av Niklas Sandberg.
En sista invändning måste dock höjas och denna riktar sig mot det miserabla utbud av mat som står en vägfarande till buds, om denne inte vill antingen spendera en förmögenhet på något värdshus eller alternativt ge sig in i centrum av okända städer på jakt efter ett acceptabelt matställe. Den snabbmatskultur som frodas efter de stora vägarna är under all kritik, inte minst vad angår tillgången på vegetariska alternativ.
Tre filmer om roadtrips:
Natural born killers – Oliver Stones fantastiska utfall mot medieålderns alienation. Om de två älskande seriemördarnas Mickey och Mallory mordodyssé längs de amerikanska landsvägarna.
Kalifornia – Brad Pitt som obehaglig hilllbillyseriemördare vilken slår följe med en journalist som (ovetandes om följeslagarens verkliga identitet) håller på med ett reportage om just seriemördare.
Thelma & Louise – en kuvad hemmafru sliter sig loss och ger sig ut på vägarna med sin bästa väninna. De råkar skjuta en våldtäktsman och sedan börjar kaoset. Klassiker inom genren, även om den kanske inte känns lika fräsch idag.
Varför förknippas roadtrips med massmördare så ofta inom film?
Skulle tippa på att den dåliga maten längs vägarna inte enbart är ett svenskt fenomen och således har ett antal manusförfattare med matsmältningsproblem drivits till att skriva av sig sina magsmärtor. Gallstensanfall kan få den bäste att vilja rikta en AK4 mot en oförstående omvärld!
Visst är det tråkigt att de flesta evenemang har en tendens att urarta i knallefrosseri. Och jag håller verkligen med dig om att god mat är en bristvara längs vägarna i Sverige. Tänk dig i Frankrike där i stort sett varenda vägkrog är med i Guide Micheline:
Men vi får vara glada över lövbit, pommes och bärnäs:)
Hej du visans vän! Jag har precis varit uppe i min hembygd och njutit GOD mat på ställen utefter vägen;
I Åsarna åt jag den godaste varmrökta laxen (lokalt fiskad i Börtnan) och på ett annat ställe njöt jag av fjällröding. Med tillbehör som gjorde mig salig.
En dag blev jag inbjuden till ett nytt ställe i tätorten Svenstavik, ”Draupner” och där blev jag bjuden på grillspett – ett kött så mört och smakrikt och med en underbar salladstallrik med ljuvligaste vitlöksdressing.
Och uppe i Persåsen, på Wikners fantastiska hantverksanläggning, bjöds det i matsalen på ett himmelskt luncbord -som jag bara njöt av: grönsaker – en masse, hembakat grovt bröd, Blomkålssoppa och sedan en stekt kötträtt med potatis och allt ljuvligt. Å det var en höjdare -speciellt soppan som var mjuk, mustig, smakrik och rund.
Så det var gastronomiska dagar på 10+ och jag längtar redan tillbaka – till maten, vinet, naturen, fjällen och människorna.
Du har alltså rest åt fel håll….. 😉
Ta med dig visorna och res till Jämtland – där njuter man av både det musikaliska och av maten:)
hilsen fra Inkan
En liten tant: Tack för att du löst mysteriet med massmördarna och den miserabla maten! Synd att Oliver Stone är så suntil på just dne punkten att kopplingen gick mig förbi.
Anneli: Ja, jag förstår inte att det finns avsättning för alla dessa lakritsremmar och allt vad det är? varför köper folk? Lövbit är grejer det… uäck
Inkan: Du är onekligen en retoriker! Nästa sommar (om inte förr) packar jag gitarren och beger mig norrut istället. Jga har en personlig förälskelse till de jämtländska fjällen (tillbringade mycket tid där som ung) så jag behöver bara en anledning att resa norröver.
Inkan har helt rätt. Du har åkt åt fel håll. I Jämtland finns gott om större och mindre matställen, många med lokalproducerad mat.
Välkommen hit med din musik och din poesi, Lars Anders!
hmm… va inte brad pitt med i både thelma and louise och kalifornia? coincident; skulle inte tro det, concluesion; road movie – ta med brad pitt
Karin: finns det några ställen att spela hemsnickrade visor på i de jämtländska bygderna så styr jag gärna kosan norrut, inte minst för de kulinariska äventyrens skull!
Nisse: Sant, Brad Pitt är den ultimata roadhillbillyn – synd att han inte är med i NBK, då hade det varit komplett!
Angående ”Roadtrips” så kan man väl tillägga klassikern Easy Rider från 1969 med Peter Fonda och Dennis Hopper. Jag råkade se om den på TV häromdan och slogs av att den fortfarande håller. Stark sak.
Lars Anders: Storsjöyran i Östersund, (Sveriges största, kanske också första musikfestival), har plats för många olika sorters musiker och musikstilar. Men jag vet inte hur gruppen kring Yran skaffar fram sina artister. (Stefan Kauppi heter en av personerna i Yran-kommittén). Listan över arrangemang i Jämtland kan nästan göras hur lång som helst. Små lokala hembygdsarrangemang finns under juli månad nästan överallt i Jämtland.
Börje: Tänk att jag glömde Easy Rider! Den borde självklart ha varit emd. Jag kanske bortsåg från den eftersom den handlar om motorcyklar, men du har rätt i att den nog borde vara med.
Karin: Tack för tipsen! Ska sätta mig och luska fram arrangemangen du pratar om. Storsjöyran har jag haft i åtanke tidigare men det har liksom inte blivit av att höra av sig dit. Lite avsides kanske jag tänkte, men då tänkte jag ju inte på maten på vägen!
Du kan nå två vissångare via min blog, läs ”En gammal grind” där finns deras länkar – de kan nog tipsa och dela med sig om olika aktiviteter.
De kanske i sin tur vill ta en tripp till Uppsala… fast med jamtar kan man aldrig veta 😉
Ni skulle kunna fixa till en egen ”Roadmovie live” runt Storsjön? En egen ”Storsjön runt-runda” ….
spelplatser finns det överallt-speciellt sommartid.
Och som sagt -den jamska maten är superb!
Inkan: Tack för tipsen! De kanske kan vara värda att ta kontakt med. En visturné runt storsjön vore ju inte fel, det jämtländska landskapet är ju (tillsammans med Uppland och Södermanland) ett av Sveriges vackraste.
Angående kulinariska läckerheter från Jämtland så förärades jag i samband med min senaste födelsedag en så kallad ”årestrut” med praliner från Åre chokladfabrik. Dessa avnjöt jag till ett gott Marsalavin, tillika inhöstat i anslutning till bemärkelsedagen. Kan varmt rekommenderas!
Inte att förglömma är ”ha ett underbart liv” med äkta skurken Lina Perned. Och så Kjelle Bergkvist förstås.
Akut insikt: Den har jag inte ens sett. Är den sevärd? Innehålelr den några massmord?
DEt är frågan, kanske för att dramatiken mellan mördare och offer i en bil långt från samhället skapar ett bra upplägg för thrillers. Rainman är annars en mycket sevärd roadmovie med Dustin Hoffman och Tom Cruise.