i stora, djupa skogen.
Dit hittar inte plogen
och ingen lies slag.
Dit hittar bara jag.
Som liten tyckte jag att få saker var tråkigare att se än svenska skogslandskap, vilket kanske är underligt eftersom jag alltid tyckt om att vistas i naturen. Med åren har jag kommit att inse varför jag tyckte som jag tyckte. När man färdas genom svenska skogslandskap möts man ständigt av samma trista anblickar: rad efter rad av exakt jämngamla träd, varvade med ett och annat kalhygge där nya små gran- eller tallskott är i färd med att skjuta upp.
Jag läste någonstans att under den andra halvan av 1900-talet har 96 % av alla träd äldre än 150 år blivit avverkade. 96 %! Med tanke på att våra vanligaste trädslag har en naturlig medellivslängd på ca 600 år förstår man vilken grotesk skillnad som föreligger mellan de naturliga skogslandskap som en gång fanns och de tillrättalagda, rätlinjiga skogsplanteringar som kommit i deras ställe.
En skog med bara träd som är under 150 år gamla är som ett samhälle där alla människor är under 20, och då ska vi komma ihåg att de flesta träd vi ser avverkas vid en betydligt lägre ålder än så. När vi färdas genom svenska skogslandskap färdas vi alltså genom en blek och urvattnad skugga av det landskap som en gång omgav de svenska kulturbygderna.
Därför blir man också så glad när man får tillfälle att bevista en riktig urskog, på någon av de få platser där sådan finns kvar i landet. Till exempel på någon av Skärgårdsstiftelsens öar eller i stiftelsen Ett klick för skogens uppköpta gammelskogar.
Det är glädjande att man i samband med den hämningslösa slakten av det svenska kustförsvaret valt att inte sälja ut de områden i skärgården som tidigare varit militärt skyddsområde utan fört över dem i Skärgårdsstiftelsens händer, så att naturen på samma gång bevaras och görs tillgänglig för allmänheten.
Stiftelsen Ett klick för skogen är en ideell sådan som verkar för att med hjälp av sponsorpengar köpa upp och bevara svensk gammelskog. Man har redan bevarat ett sådant område, vid Årrenjarka i Lappland, och är full färd med att leta nya områden. Var och en kan stödja Ett klick för skogen kostnadsfritt genom att gå in på deras hemsida en gång per dag och klicka. På detta sätt bidrar man till att sponsorpengar strömmar in och mer gammelskog kan räddas och bevaras.
Gå ej undan, du skygga, förbliv!
Dina ögons mystär vill jag äga
och din drömskatt ur vildmarkens liv.
Du kan sägnerna, mörka och ljusa,
ifrån dalgång och glittrande brant.
Allt vad skogarna hemligast susa
är för dig som för ingen bekant.
Låt oss sitta där granarna gunga
över smultron på kolbottnens vall!
Jag vill höra dig tala och sjunga,
jag vill lyss, till dess dagen är all,
till dess skyarna slockna mot natten,
medan hyttornas lågor få färg,
och du flyr över lommarnes vatten
över älgarnes tallkrönta berg.
Jag minns att min pappa kallade skogen för ”fattigmans tröja”. Riktigt vad han menade är jag lite osäker på. Kanske hade han någon gång läst en dikt av E. S-dt:
—Du öppnar för alla din lugna hamn:
För fattig som rik står öppen din famn
Och derföre namn, som från fädren gått,
Af fattigmanströja du fått.—-
Visst är det något visst med en gammal tät granskog. Skön, vacker och varm……
Vilket fint inlägg och med engagemang som känns. Skogen är viktig. Urskogen spännande och vacker. Jag var uppe i Muddus natioanlpark en gång – på väg upp till Stora Sjöfallet och Padjelanta; I Muddus fanns gamla träd må du tro – minns att det kändes som om man förflyttats tillbaka till forntiden.
Fin poesi också! 🙂
å vilken härlig blogg du har=)
härligt skrivet, din blogg är mkt speciell, vilket gör den super rolig att läsa 🙂 fortsätt så .
Karin: Vackra verser. Visst är det något speciellt med gammal granskog, det vill säga sådan som inte är planterad i raka led där alla granar är lika gamla.
Inkan: Tack så mycket! Skogen är viktig för mig, det känns som att det är något i människorna som dör när de intelängre har tillgång till naturlig skog. Muddus nationalpark låter intressant, kanske kan bli ett utflyktsmål framöver.
Evelina och Sanna: tack så mycket, ni gör mig glad!
Tack för att du tittade in hos mig!
Det är stor skillnad på att färdas genom ett skogslandskap och att vara i det.. o som barn hade man inte så mycket annat val än att följa med..
Men helt klart att gammelskogar är mer meditativa!
Tack för klicktipset.. och Erik Axels sköna ord!
Excessa: En rätlinjig energiskog är inte ens skön att vistas i, tyvärr. Angående http://www.ettklickforskogen.se och Karlfeldt kan jag bara säga: väl bekomme!
Instämmer med ovanstående, fint och engagerat inlägg. Jag vet inte om du sett de ”nyplanterade” (är väl en 40- 60 år gamla) skogarna i Skottland – där är skogen planterad i rutor. Stora kvadrater med lika gamla träd mitt ute på vidderna. Man skövlade visst skogen där för länge sedan och byggde skepp av virket och nu pågår viss återplantering. Ofta är rutorna även omgärdade av staket för att hålla rådjuren borta. Ser inte klokt ut.Inte mycket till Bo Bergman-känsla där inte. Ett klick för skogen har jag också som länk på min blogg.
En liten tant: det låter ju alldeles bedrövligt, allra helst i Skottland som är ett så naturskönt land! Skönt att höra att fler klickar för skogen!