En stad är ett hem, och ett hem är inte en maskin. Jag skriver i Hela Hälsingland om den människofientliga ideologi som har gjort oss till främlingar i våra egna städer.
”Staden liksom hemmet är en organisk enhet, som utvecklas på sina egna premisser. Inom den traditionella stadsplaneringen strävade man efter att ge denna organism bäst möjliga förutsättningar att frodas. Den organiska staden är också hållbarast, eftersom den går att anpassa till nya förhållanden. Därför känns 1600-, 1700- och 1800-talens stadsdelar alltjämt lockande, medan 1960-talets känns förlegade redan idag.
Den traditionella stadsplaneraren var en trädgårdsmästare, medan modernisten är en asfaltsläggare. I dag vet vi bättre än vad acceptera-författarna gjorde. En stad är ett hem och ett hem är inte en maskin.”
