Sitt kvar och tryck i era ”trygga rum”,
ni som är rädda för att möta andra,
men upphör också genast med att klandra
envar som ej är lika feg och dum.
Nej varför sträva, kröka ryggen krum
och vidga sina vyer, framåt vandra
när man kan kasta glåpord på varandra
ifrån sin trygga vrå, så trång och skum?
När inskränkthet har blivit idealet
och alla tyr sig till sin egen sort,
då är det någonting som har gått galet,
då är det någonting som vi glömt bort.
Den lärdom våra fäder en gång drog:
envar bär ansvar för den väg hon tog.
Lars Anders Johansson