Jag fascineras över den övertro på språkets betvingande makt som gör sig gällande i den svenska offentligheten, men också över hur inkonsekvent den visar sig vara.
Precis som socialstatens ingenjörer trodde att ojämlikhet och klassklyftor skulle försvinna om man döpte om myndigheter som fattigvården till mer neutralt klingande ”socialtjänsten” tror dagens rättrådiga makthavare att varjehanda samhällsproblem, upplevt eller äkta, kan betvingas genom att man byter beteckning på det.
Man tror sig kunna bekämpa rasism genom att stigmatisera ord som betecknar vissa folkgrupper (Ibland dessutom till förtret för personer som tillhör dessa folkgrupper. Zigenare är väl det tydligaste exemplet där alls inte alla zigenare var bekväma med att ordet stigmatiserades och ersattes av rom. Nils Lundgren har skrivit om detta. ).
Men precis som det heter i den välbekanta memen: haters gonna hate. De nya orden kommer strax att laddas med samma negativa innebörd som de gamla, av de som har en illvillig agenda. För dagens rasister är ordet rom lika pejorativt som zigenare för gårdagens.
På motsvarande sätt är dagens ”socialfall” lika användbart för den som har intresse för att uttrycka klassförakt som gårdagens ”fattighjon”. En folkgrupp eller samhällsklass får det inte nödvändigtvis bättre för att man byter namn på den.
Likväl fortsätter vi med denna meningslösa ordmagi, vars huvudsakliga konsekvens blir att historielösa människor tillämpar dagens stigman på gårdagens språkbruk.
Genom att inte beakta förskjutningen av ordens innebörd används de för att leda i bevis att författare och konstnärer, poeter och politiker, från förr skulle ha företrätt en unken, ja till och med rasistisk, människosyn. Det kommer att bli tomt på bibliotekens hyllor om alla författare som inte var förutseende nog att anpassa sig till det språkbruk som skulle råda ett sekel senare skall rensas ut.
Inkonsekvensen då? Om vi verkligen tror att ord och etiketter fungerar som självuppfyllande profetior, vad tror vi kommer att komma ut ur skicket att etikettera var och en som inte delar våra uppfattningar, eller sluter upp bakom den för ögonblicket rådande regeringspolitiken, i termer av rasister, fascister, nyfascister?
Hej.
Vi har förmånen att uppleva vad som hänt när en stat och en civilisation genomför den postmoderna analysmetoden som en ideologi. Varken mer eller mindre.
I dess ställe kommer en auktoritär lära att ta kontrollen; islam, socialism eller svensk korporativ fascism, med klassisk nationalism som rasifierad högoddsare till havremoppe.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
En gång i tiden omnämnde våra förfäder djävulen med en omskrivning, hin håle (den hårde). Förmodligen blev man så uppskrämd av svavelosande predikningar av kyrkans folk att man trodde att ett direkt omnämnande skulle frammana satan i full gestalt.
Nu ägnar vi oss åt andra typer av noaord. Tror vi måhända att företeelser försvinner när vi ger dem andra namn?
Avsnittet på Wikipedia om noard saknar hela sitt moderna kapitel.