Gentlemannens återkomst
I veckans krönika i Hela Hälsingland ger jag radikalfeministerna rätt på en punkt: män är djur. Det är också därför som vi så förtvivlat mycket behöver ett gentlemannaideal.
”En mansroll som lyfter fram hövlighet, stil, höviskt uppträdande gentemot kvinnor och en ständig strävan efter kulturell förfining som eftersträvansvärda ideal. Ett ideal som gör gällande att varje man har ett eget ansvar för sin egen varelses tuktande och utveckling.
De allra flesta, män som kvinnor, uppskattar en gentleman. Någon som tar ansvar i sociala situationer, som öppnar dörrar, drar ut stolar, står upp för den värnlöse och mot allmän tölpaktighet. Trots detta har gentlemannen som ideal skjutits i sank under årtionden av normkritisk spärreld. I ivern att göra upp med unkna och destruktiva normer har också de goda och uppbyggliga normerna fått stryka på foten.”
2010 skrev jag i den numera insomnade tidskriften Aorta att gentlemannaskapet innefattar mer än kläderna man har på kroppen.
Hej.
Mannen är ond, men kvinnan är dessutom låg.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
I vanliga fall brukar du hylla allehanda fotbollshuliganer som förebilder, nu gentlemän. Förändringen är givetvis positiv. Om fler valde att ta stillsamma promenader, läsa poesi, vara artiga och klä sig prydligt i stället för att vråla i publikhavet på en fotbollsmatch skulle världen bli bättre.
Vad har fått dig att tänka om?
Eller vill du kanske ha fotbollsläktaren som en frizon för allehanda tölpaktigt beteende, garanterat fri från gentlemannamaner? Ett område du kan besöka tillsammans med de andra grabbarna för att skrika, skräna och knäcka en bärs när stärkkragen känns för trång.