En ny radikal konstströmning växer fram i Uppland! Det rör sig om ”Slow art” sprunget ur gruppen "Upplandsmystikerna " med initiativtagaren Mikael Bonnevie. Slow art innebär en tillbakagång till ett noggrannare konstideal, där mer tid och omsorg läggs ned på både det hantverksskickliga arbetet med konstverken och med innehåll och symbolspråk. Strömningen ligger nära den hållning man finner hos rörelsen World Wide Kitsch.
”Det är fullständigt klart att de flesta gånger man beskådar utställningar med samtida konst fattas den gedigna yrkesskickligheten och innerligheten för materialet” skrev Bonnevie i en artikel 2004. ”Istället brukar de lustiga idéerna och häftlighetsfaktorn vara det centrala. Design har ju blivigt mer och mer populärt och det är ytan som tilltalar många moderna människor idag. På det allmänna planet har konsten sedan länge närmat sig det snabba och mer underhållande konceptet.”
Bonnevie menar att unga konstnärer idag tycks sträva efter att försöka hinna med så mycket som möjligt under sin yrkesverksamma tid, och att detta förhållningssätt får konsekvenser för kvaliteten hos konstverken som produceras. Han jämför med äldre tiders konstnärer som värdesatte det hantverkskickliga elementet i det konstnärliga skapandet.
"Det tålamod hantverket krävde är någonting som saknas i dagens konst. Det figurativa måleriet av äldre snitt tog ansenlig tid att färdigställa och många av dagens konstnärer arbetar med en helt annan tidsram. Följden blir att mycket av samtidskonsten blir slarvigt hopsatt och verken krackelerar i förtid. En stor del av konstnärskåren upplever väl samma fenomen som stora delar av vårt samhälle idag, nämligen tidsbrist.”
Tidsbristen får enligt Bonnevie konsekvensen att många nutida konstnärer försöker skildra den nya tidens snabba skiftningar genom att framställa konst i samma temp. Bonnevie frågar sig om man lyckas fånga vår snabbt pulserande tid genom att tulla på hantverket och pressa fram snabba lösningar, eller om tiden sitter i materialet alternativt finns den i uttrycket och i bildinnehållet? Han trycker gång på gång på att det är målningarnas innehåll som är det väsentliga, inte hur målningen presenteras med häftiga ljuseffekter i suggererande miljöer. En målning är ”en bild på väggen” som det heter på hemsidan. Det är vad bilden är laddad med, både vad gäller hantverksmässigt kunnande och symbolisk laddning som är det intressanta. En grundtes tycks vara att bra konst inte kan stressas fram.
Slow Art beskrivs på hemsidan som "klassiskt tidlöst måleri" och "Måleri och teckning i klassiskt och naturromantiskt manér". Gruppens kortfattade manifest är uppställt i punktform:
– Alltid avbilda från verkligheten eller från gamla mästares bilder.
– Använda stor tid och omsorg för hantverket.
– Arbeta långsamt och noggrant.
– Politiskt obundet skapande.
– Främja måleri som strävar åt tidlöshet.
– Motverka fotografiets prägling i bildkonsten.
– Avstå från ironin i samtidskonsten.
– Bekämpa digital och kollage konst.
– Främja den existentiella och filosofiska inriktningen i måleriet.
Den som med egna ögon vill beskåda Mikael Bonnevies och vapendragaren Markus Anderssons målningar i verkligheten och eventuellt även se någon av konstnärerna i arbete kan bevista Bruno Liljeforsateljén i Österby bruk i Uppland i sommar.
Det är väl inte bara de unga konstnärerna som försöker hinna med så mycket som möjligt. Hela samhället är väldigt inriktat på att saker ska ut hela tiden.
Ibland tänker jag att det är Internet som skapat den stressiga tidsandan.
RS: Jo, dte är lite av Bonnevies poäng, att det hektiska tänkandet i samtiden får negativa konsekvenser för den konst som skapas. Slow art är, som jag har förstått det, ett försök att göra sig oberoende av dessa negativa trender genom att gå tillbaka till ett äldre konstnärsideal, där nogrannhet premieras.
Tack för det tipset! Goda nyheter för oss som är dödligt trötta på den skräpiga, ointressanta samtidskonsten.
Och det gäller inte bara det bristande hantverket. Tyvärr verkar det som om de konstnärer som vill syssla med det allmänmänskliga, generella, emotionella eller estetiska är mer eller mindre utträngda från kontscenen idag. Kvar finns skräpfabrikanterna som sysslar med dagssländor och att följa trenderna i samhällsdebatten. Varför ska konstnärer spilla bort sin eventuella begåvning på att arbeta med sånt som andra gör bättre?
Börje:
Det är förmodligen därför att konsten likväl som poesin, litteraturen, journalistiken och you name it har blivit en arena för trendiga karriärister att ta sig fram, vilket har trängt undan de seriösare utövarna.
Jag hoppas att ”slow art” och liknande grupperingar kan vara fröet till en motreaktion som kan bli riktigt mäktig, om den inte kvävs i sin linda genom att exploateras av media och kommersiella intressen.
Lars Anders, låt oss hoppas att du har rätt beträffande fröet till en motreaktion. Det behövs nån slags kraftsamling för de många som är intresserade av genuin bildkonst.
Vad jag förstår så är konstskolorna numera tämligen dominerade av den trendiga ”institutionella konstteorin” och de i mitt tycke negativa konsekvenser denna verkar få för konsten inriktning och kvalitet.
Det är för övrigt intressant att upptäcka att en av medlemmarna i ”Upplandsmystikerna” som du nämner i ditt inlägg är Markus Andersson. Dvs samma Markus Andersson vars bilder visades upp av Dorinel Marc på Modernautställningen på Moderna Museet nyligen. En av bilderna väckte viss uppståndelse eftersom den var målad efter ett foto föreställande Christer Pettersson. Fotografen blev sur.
Jag tror det heter ”appropriering” när en konstnär väljer att visa någon annans verk än sina egna. Kanske blev Dorinel Marc lite trött på den vanliga samtidskonsten?
Så innerligt trevligt att se hälsosamma reaktioner på den ’moderna’ konsten.
Här är en bra sida med samma idé:
http://www.artrenewal.org
Och särskilt relevant är: http://www.artrenewal.org/articles/Philosophy/philosophy1.asp#name
Det ska bli intressant att se hur slow art-rörelsen artar sig – hur lång tid det än kan tänkas ta.
Börje: Ja, jag är ganska optimistisk inför framtiden. Man ska emellertid inte ropa hej förrän man är över den beryktade bäcken, exerexponering i media med påföljande trendifiering har stoppat positiva tendenser på gräsrotsnivå tidigare, inte minst inom musiken.
Att konstskolorna domineras av det tänkandet är inte särskilt förvånande då modernismen varit statsbärande estetisk ideologi under ett knappt sekel, vilket inte minst märks på den helt galna snedfördelningen av resurser mellan nationalmuseum och moderna muséet.
Fredrik: tack för länktipsen! Där fanns en hel del intressant läsning.
Uppsalamystikern Markus Andersson har figurerat i andra sammanhang, upptäcker jag här:
http://sydsvenskan.se/samtidigt/article153343.ece
Fredrik: Ja, dte blev ju ett jäkla liv kring den där utställningen på Moderna Muséet. Det är tråkigt att nazismen alltid ska tas fram när modernisterna ska utöva smutskastning. Förmodligen finns det ett samband med den så kallade ”Godwins lag”:
http://en.wikipedia.org/wiki/Godwin's_law
– allt man ogillar kan alltid – på något sätt, i
någon aspekt – kopplas till tredje riket.
Tröttsamt är det iaf