Midsommarsonett i Gamla Uppsala
Vi ser hur upplandshimmelen blir röd
och skuggorna blir långa över slätten.
Nu har jag rest vår majstång, du har klätt den
med knottrig gummihinna, blank och spröd.
I högen under oss en hövding, död
– kanske den störste i den gamla ätten,
får slumra ostörd utav alla sätten
vi firar Fröjas kärleksöverflöd.
Och fäders andar stiger upp och dansar
kring oss i ring. En explosion av säd
blir stoppad utav vårat gummipansar.
Vi ligger flämtande på våran pläd,
runtom oss ligger kläder, blomsterkransar.
Från forntid susa offerlundens träd.
Lars Anders Johansson