Nu är det sommar, lärkan slår i skyn
och hela landet fröjdas åt den grönska
som gör vårt land till rena Bullerbyn
ja här finns allt en mänska kunde önska:
Här glittrar fjärdar, ljuvliga och blå
kring kobbar där små skärgårdstallar susar
och barnen springer ut från skolan då
i ledighet, de stojar och de busar.
Men buset har en annan karaktär
än det som förut plågade nationen:
när ungarna har automatgevär
och skjuter öppet mot polisstationen
då är man långt från Emils gamla hyss
som ledde honom in i snickarboden
och fast det kändes som om det var nyss
får Emils pappa se över metoden.
De har så tråkigt, säger de till oss
de har ju inte någonting att göra
den givna slutsatsen blir då förstås
då ägnar man sin tid åt att förstöra
och varje natt så brinner det en bil
på vår gata, men aldrig nån blir gripen
för om konstaplarna skulle slå till
då tar genast ligisterna till lipen.
Biblioteket, där det förr var lugnt
där har ligistgäng numer tagit över
bibliotekarien har det ganska tungt
och får ej alls det stöd som hon behöver.
Man har slagit, hotat, dragit kniv
och även krossat en och annan ruta.
Nu fruktar personalen för sitt liv
och flera har bestämt sig för att sluta.
Men de som hade kunnat dra en gräns,
de folkvalda, som skulle satt ned foten,
de faller undan, varje gång det bränns
de viker ned sig inför alla hoten,
tar till en maktanalys från Södertörn
som man har fått från landets journalister
för man vill inte väcka någon björn
och tänjer hellre tålamodet tills det brister.
Lars Anders Johansson
