Det mest skrämmande med den fallande läsförståelsen bland studenter är inte vad den säger om den svenska skolan utan vad den säger om en ungdomsgeneration som saknar drivkraften att läsa och skriva på egen hand, skriver jag idag i Hälsingetidningarna.
”Alldeles oaktat om man betraktar skolundervisningen som ett generöst erbjudande från ett samhälle som bekostar ens kunskapsinhämtning eller som ett institutionellt tvång som pådyvlats en uppifrån (en inte alldeles ovanlig uppfattning bland tonåringar) kunde man tycka att de unga borde anse att det låg i deras intresse att lära sig att behärska det skrivna språket. Detta gäller naturligtvis i högsta grad de som planerar att läsa vidare vid universitet och högskolor men också för det dagliga umgänget över nätet. Att inte kunna läsa och skriva i en skriftkultur är att frånhända sig ett av de viktigaste uttrycksmedlen.”
När barnen skulle avlägga läsprov i skolan hade de två olika nivåer på det. En för flickor, en för pojkar. Den lättare var för pojkar. När en flicka reagerade på det (trots att hon fick full pott) sa läraren att killar läser ändå inte. Svensk kommunal skola, klass 5 någonstans i Norrland.
PS. Det aktuella klagande barnet har bytt till friskola och tagit med sig sina yngre syskon.
Så, varför läsa?