Så står hon på land igen, Juanita. Fem månaders båtsäsong går förbluffande fort. Det känns som att det bara var några veckor sedan vi rev det där båthuset, fyllda av tillförsikt inför sommarens seglingar. Bortanför Svindersviken och Halvkakssundet bredde skärgården ut sig, löftesrik och lockande.
Inte för att sommaren inte skulle ha infriat vad den lovade. Goda vindar och höga ambitioner gjorde årets seglingssommar till en av de bästa. Den ståndaktiga Juanita förde mig till många vilda och främmande länder och stränder, såsom Gotland, Småland, Östergötland, Södermanland, Uppland och Åland. Oproportionerligt mycket undanvind kompenserades av den nattliga dramatiken då skotskenan till storskotet brast mitt emellan Nynäshamn och Visby.
Men nu står hon på land, inbäddad bakom presenningar inför de kommande sju månadernas kärvare väderlek och minusgrader. Sommarens långseglingar och vårens och höstens kortare dags- och helgturer sorteras in bland minnena och bleknar fort. I skåpet ligger slipmaskinen och pockar på uppmärksamhet. Jag tror jag låter den vila någon vecka innan jag sätter igång. Torrsättningstider. Vemodstider.
