Bengaler och planstormningar

Planstormningar då och nu

2005 reste jag tillsammans med åtta tusen andra gnagare till Västerås och Arosvallen för att se AIK avancera tillbaka till Allsvenskan. AIK hade visat var vi hörde hemma och glada och lättade över att den pinsamma sejouren i näst högsta serien blivit kortvarig firade vi på Arosvallens gräsplan. Trots att firandet gick lugnt och städat till valde Svenska Fotbollförbundet att drämma till med storsläggan och dömde AIK, som befann sig i en prekär ekonomisk situation, till böter på hela 100 000 kronor. Dessa pengar skramlades sedermera ihop av supportrarna.

2009 var jag en av dem som lyckats få tag i biljetter till den avgörande matchen mellan IFK Göteborg och AIK på Gamla Ullevi den 1 november. Som bekant gick det vägen också den gången och efter slutsignalen vällde några tusen tillresta gnagare över diket mellan bortaläktaren och planen för att fira med sina nyss odödligförklarade hjältar i PEABS Guldhjälmar. Allt gick fredligt till (förutom några besvikna Göteborgssupportrar om försökte attackera de segerrusiga gnagarna) men förbundet valde ändå att straffa AIK med 85 000 kronor i böter. Arrangerande IFK Göteborg straffades med böter på 75 000 kronor. Dessa böter är från förbundets sida tänkta att fungera som incitament för klubbarna at skärpa sitt säkerhetsarbete (trots at detta bedrivs helt i enlighet med ordningsmaktens rekommendationer).

Häromkvällen spelades cupfinal på Friends Arena i Solna, den första i sitt slag, mellan Djurgården och IFK Göteborg. Efter rysarmatchen, då Göteborg vann på straffar, stormades planen av glada Göteborgare. Tyvärr kunde inte västkustborna nöja sig med att fira segern utan tog sig över planen för att håna de besvikna Djurgårdarna på den motsatta läktaren. Som om inte denna uppvisning i osportsligt beteende vore nog passade något rötägg till råga på allt på att kasta en brinnande bengalisk eld upp på läktaren, rakt in i Djurgårdspubliken. Värmeutvecklingen i en sådan brandfackla uppgår till ett par tusen grader Celcius. Det säger sig självt att det är förenat med livsfara at slunga en sådan rakt in i en folkmassa. Många syntetmaterial i kläder är extremt lättantändliga.

För någon som älskar supporterkultur och som även tycker att brännande av bengaliska eldar hör till inramningen av fotbollsmatcher är händelserna i samband med finalen i svenska cupen naturligtvis extra beklagliga. Supporterkulturens motståndare i media, SvFF och bland politiker kommer att ta dessa till intäkt för ytterligare åtgärder mot supportergrupperna och klubbarna.

Även om medierapporteringen från matchen som vanligt på många sätt var överdriven kvarstår faktum att många supportrar betedde sig illa och någon rentav livsfarligt. Förhoppningsvis kommer de ansvariga att identifieras och lagföras enligt rättsstatens principer, snarare än disciplinnämndens godtycke.

Tid för självrannsakan, SvFF

Vad som emellertid är intressant i sammanhanget är dock att det i detta fall inte finns någon arrangerande klubb som förbundet kan skylla på. Cupfinalen är SvFF:s eget arrangemang. I logikens namn borde förbundet med andra ord straffa sig självt. Det är kanske en absurd sak att kräva, däremot borde händelserna stämma till eftertanke och självrannsakan hos de fotbollsbyråkrater som annars brukar lägga en tung del av skuldbördan på de arrangerande klubbarna.

De stora elitklubbarna i Stockholm, Göteborg och Skåne lägger ned stora resurser på sitt säkerhetsarbete. Man har dragit lärdom av tidigare incidenter och man samarbetar intensivt med polis och andra myndigheter liksom med övriga klubbar. Resultatet är också häpnadsväckande. Det är en extremt stor skillnad att gå på allsvensk match idag jämfört med för tio år sedan. Det är en positiv utveckling som sällan eller aldrig uppmärksammas i media, där man istället braskar på med rubriker som får den läsande allmänheten att tro att det pågår inbördeskrig kring de allsvenska matcherna.

Trots det omfattande och i huvudsak framgångsrika säkerhetsarbetet inträffar ibland incidenter. Det är naturligtvis extremt svårt, för att inte säga omöjligt att helt förebygga oönskade händelser. En jämförelse mellan brottsligheten kring fotbollsarrangemang och dem kring exempelvis musikfestivaler skulle dock sätta saker och ting i proportion.

Självklart skall man inte låta sig nöjas utan fortsätta utveckla säkerhetsarbetet. Individer som begår brott skall identifieras och lagföras och den positiva supporterkulturen främjas och stödjas.. Vad SvFF skulle kunna lära sig av händelserna på deras eget arrangemang är att sätta sig in i de arrangerande klubbarnas situation. Istället för att lägga ytterligare stenar på dessas börda borde man stötta och hjälpa dem. Det gäller att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt: supporterkulturen som en positiv kraft som för fotbollen framåt, och det kriminella individerna som en belastning som skall motverkas gemensamt.