Brutus
Så bra att du har slitit av dig masken,
att jag fått se dig sådan som du är.
Vår vänskap har du spolat ned i slasken
tillsammans med vart uns av karaktär.
Vår vänskap som jag vårdat föll pladask, den
gång du såg en blotta högg du där.
Och med det lumpnaste utav tillhyggen
så högg du ogenerat mig i ryggen.
Du fortsatte att låtsas vi var vänner
– hur korkade tänkte du dig att jag var?
Den falskaste av alla som jag känner,
och nånsin känt i alla mina dar.
Jag känner lättnad fastän sveket bränner,
för såna ”vänner” vill man ej ha kvar.
Vad du ansåg dig vinna är en gåta,
men svek som ditt går aldrig att förlåta.
Lars Anders Johansson