När jag ikväll tillbringade ett antal timmar i inspelningsstudion med att spela in pålägg till min kommande EP Sånger mot den moderna fotbollen var jag sällsynt motiverad. Eftermiddagen hade jag nämligen tillbringat på nationalarenan i Solna i samband med att gnaget tog densamma i besittning som hemmaarena under säsongens första hemmamatch i allsvenskan. Sällan har kontrasterna mellan den traditionella läktarkulturen och den moderna, jippofierade fotbollsindustrin framstått tydligare än idag.
Jag ska erkänna det direkt: debaclet med Råsunda och de skandalösa turerna kring bygget av den nya nationalarenan har lagt en påtaglig sordin över min entusiasm inför arenabytet. Jag har skrivit en visa om det, Vem bryr sig om Slussen (när Råsunda rivs) som finns att lyssna till på youtube och som kommer att finnas med på den kommande EPn.
Faktum är att jag haft svårare att uppbåda engagemang inför denna fotbollssäsong än någon tidigare, på grund av just detta med arenafrågan. Men nu är saker och ting som de är och AIK kommer att spela på nationalarenan i åtminstone tio år till så det är till att gilla läget. Så här efter premiärmatchen kan jag konstatera att den nya arenan har både sina förtjänster och sina mindre smickrande sidor. Men vi börjar med det positiva.
Fördelar med Friends arena
Den fria sikten från alla platser på läktaren är helt klart ett lyft från norra mellan på Råsunda där jag har stått de senaste säsongerna. Inga pelare som skymmer sikten. Dessutom känns arenan trots sin storlek intimare än man kan tro och man upplever sig hela tiden väldigt nära planen. Att man inte heller befinner sig inlåst bakom gallerstängsel och nät gör dessutom både sikten och upplevelsen trevligare.
Jumbotronen i taket är väl ingen estetisk hit (jumbotron är för övrigt kanske ett av svenska språkets allra fulaste ord) men den har stora skärmar som syns från hela arenan. Den kompletteras också av monitorer under taket på läktaren för den som står så långt bak att den kan ha svårt att se jumbotronen. Plus också för matchklocka ställningsangivelse i alla fyra hörn på arenan. Det är ett elände när man som på många arenor står så till att man inte kan se matchklockan.
Plus också för att det var så smidigt att ta sig in och ut från läktaren – inte en massa komplicerade trappor att klättra upp och ned för när man skall till och från kiosker och toaletter. Alltsammans finns på bekvämt avstånd.
Initialt var jag skeptisk mot den utbytbara ståplatsläktaren i metall – innan den fyllts med folk liknade den verkligen ett provisorium – men efter att klacken strömmat till fyllde den sin funktion med råge. Gott om räcken minskade dessutom risken för trängsel. Jag kunde emellertid önska att de lägre etagerna hade varit något brantare. Med den nuvarande flacka lutningen riskerar man att få sikten skymd om man har oturen att hamna bakom någon strax över medellängd.
Nackdelarna överväger
Så till de allvarligare invändningarna: Taket. Att spela med taket stängt borde inte vara ett alternativ. Fotboll är en utomhussport. Vädret är en del av idrotten, att vara supporter är en friluftssysselsättning. Med taket stängt kändes det som att spela i en gigantisk gymnastikhall eller möjligen en luftskeppshangar. Plus dock för att det är naturgräs och inte konstgräs som på Stockholmsarenan. Den påtagliga doften av friskt gräs kompenserade något, men bara något för inomhusupplevelsen.
Akustiken. Flera andra har påtalat det, bland annat Erik Niva i Sportbladet: ljudet försvann. Det var inget fel på klackens engagemang. Trots att det var mycket folk, både i klacken och på arenan och trots att alla var taggade till tusen och sjöng sig hesa var det som att ljudet försvann någonstans upp i den väldiga lokalen. På bra arenor brukar hejarklackarnas sånger eka och förstärkas mellan läktarna, men här var det som at sjunga i ett ljuddämpat rum. Inte direkt lovande förutsättningar för supporterkultur.
Bortsektionen. Syrianskas supportrar hade placerats på en sektion på den översta etagen, allra högst upp under taket. Jag tycker at det är osportsligt. När vi var i Eindhoven i höstas blev vi placerade på ett motsvarande sätt, uppe i ett hörn. Det känns inte schysst. Jag tycker att bortaklacken skall erbjudas en sektion med lika bra siktförhållanden som hemmaklacken, och helst även på samma nivå så att klackarna kan tävla mot varandra i sång. Att placera motståndarnas supportrar uppe under taket är att inte erbjuda dem en rättvis chans.
I Björn Erikssons utredning om supportervåldet tas faktiskt frågan om behandlingen av bortasupportrar upp. Ett schysst bemötande av gästande supportrar kan göra underverk för att minska risken för missämja och våldsamheter. Flera klubbar (och polismyndigheter) runtom i landet tycks ha börjat ta intryck av denna till synes ganska självklara visdom. I Borås i måndags var bemötandet från lokala funktionärer och poliser exempelvis mycket gott, vilket definitivt påverkade stämningen på läktarna.
Hur många gånger har man inte stått och svurit på läktare runtom i landet över hur illa man blir bemött som bortasupporter. Det är till exempel inte ovanligt att alla läktare har tak utom den som är avsedd för gästande supportrar som istället tvingas stå i regnet medan alla andra är torra, eller att bortasupportrarna hänvisas till någon låg konstruktion i ett hörn bortom löparbanor varifrån man möjligen kan urskilja vilken färg spelarna har på sina kläder.
Eftersom detta är ett sunkigt sätt att bemöta människor som trots allt rest avsevärda sträckor för att betala inträdet till matchen var jag stolt över det föredöme AIK var på Råsunda som erbjöd motståndarna en sektion på södra nedre på Råsunda, mitt emot hemmaklacken, oavsett hur många eller få de var. jag hoppas att man kommer att hitta en bättre lösning också på den nya nationalarenan. Så att vi slipper se motståndarklacken kura högt uppe under taket.
Omgivningarna. På insidan är arenan helt okej, minus inomhuskänslan. På utsidan är den emellertid en katastrof. Att själva arenan ser plastig och konstgjord ut är väl en sak, men att den artificiella stadsdel som växer upp runtomkring den också är det borgar för att vi går en föga charmig framtid till mötes.
Jag ville hela tiden att man skulle bygga en ny arena på samma plats som Råsunda eller möjligen på Skytteholm, så att man bevarade närheten till den befintliga stadsmiljön. Att det inte blev så berodde på att Solnas politiker och byggherrar ville annorlunda. Varför då? Jo för att marken där Råsunda stod redan hade ett så högt värde på grund av sitt centrala läge, medan man kunde pressa upp markpriserna på nya mark i utkanten av stadsdelen genom att förlägga en multiarena (också ett av svenskans fulare ord) där. Runt arenan växer nu en hel stadsdel upp, med butiker, arbetsplatser och bostäder.
Den här typen av stadsdelar som byggs på en och samma gång blir sällan lyckade. Är de inte charmiga från början kommer de inte heller att bli det med tiden. Den som tvivlar kan besöka Globen city. Tide har knappast verkat till dess fördel. Det enda som har hänt under de 14 år som gått sedan det byggdes är at det blivit slitet och nedgånget. Någon trevnad infann sig aldrig. Nu upprepar man med Arenastaden samma misstag i Solna.
Logistiken. Hur man kan vara så urbota dum att man lägger en multiarena med plats för 55 000 personer utan närhet till vare sig tunnelbana eller tillräckligt dimensionerade parkeringsplatser övergår mitt förstånd. Att den enda kollektiva förbindelsen i form av pendeltåget vid Solna station dessutom ligger många hundra meter bort gjorde inte bara hemgången frustrerande utan också potentiellt farlig.
Det skall bli mycket intressant at se hur man löser säkerhetsarrangemangen i samband med så kallade ”högriskmatcher” framöver. På Råsunda lösta man det genom att publiken dirigerades åt olika håll till olika tunnelbanestationer. Vid nya nationalarenan finns inga sådana möjligheter, så förmodligen kommer rivaliserande lags supportrar att tvingas trängas på den långa och opraktiska vandringen till pendeltåget.
Det var en imponerande uppslutning på dagens premiärmatch. AIK:s publikrekord genom tiderna med över 43 000 åskådare, trots att motståndet inte direkt var rafflande. 43 000 engagerade gnagare räckte emellertid inte för att lyfta taket, eftersom ljudet drunknade. Jag fasar för sommarmatcherna när det kommer att vara 12 000 pers som ska försöka sprida sig över de 55 000 platserna. Kommer klacken ens att höras.
Matchen är inte så mycket att orda om. Andra oavgjorda i rad. Gnaget spelar bra men kommer inte till avslut. Å andra sidan har vi vunnit sm-guld tidigare med fler spelade matcher än gjorda mål, så oavgjorda resultat ska inte underskattas. Det blev hursomhelst uppenbart idag hur viktig Henok Goitom är för truppen. Det bevisade han om inte annat i måndags i Borås.
