Doktor Glas, Dramaten
Av och med Krister Henriksson
efter en roman av Hjalmar Söderberg bearbetad av Allan Edwall.
En monolog på en timma och fyrtio minuter, kan det vara något? En ensam skådespelare som tar sig an en av den svenska litteraturens verkliga klassiker, Hjalmar Söderbergs fin de siecleroman Doktor Glas där den allvarsamme protagonisten förgiftar en motbjudande präst för att rädda densammes unga hustru från äktenskapets fängelse.
Ja. Jag vet inte hur många föreställningar Krister Henriksson har givit av sin loivprisade föreställning vid det här laget, men den drar alltjämt fulla hus, numera på Dramatens stora scen, och tillika stående ovationer efteråt. Det är med små medel Henriksson arbetar. Han är inte de stora gesternas man, ändå lyckas han med kroppsspråk och tonlägen växla mellan berättelsens olika roller på ett fullständigt övertygande vis. Det är aldrig någon tvekan om när det är doktorn själv som talar, Helga Gregorius eller hennes ålderstigne make.
Berättelsen hoppar fram och tillbaka i tiden och rummet, i och med att det är doktor Glas själv som återberättar händelseförloppet, men det är aldrig svårt att följa med i vindlingarna. Scenen utgörs av ett stiliserat mottagningsrum där ljuset som faller genom fönstren ömsom speglar tidens gång och dygnets olika skeden, ömsom dramat som pågår i doktorns inre.
Det är hela tiden doktorn som står i centrum, snarare än pastorn och hans hustru och det är doktorns beslutsvånda vi får brottas med. Frågan om varför den unga Helga gift sig med den åldrande pastorn blir hängande i luften. Som så ofta när det görs dramatik av romaner hamnar fokus på en enda av berättelsens trådar. Därför fungerar pjäsen snarare som ett komplement till romanen än ett substitut, på samma vis som Bengt Ohlssons kongeniala Gregorius, där pastorn får huvudrollen.
Henrikssons sceniska gestaltning av pjäsen är stillsam och kontemplativ och skiljer sig markant från kollegan Thorsten Flincks mer utlevande version. De bägge föreställningarna är så pass olika att det är smått obegripligt att innehavarna av upphovsrätten till Hjalmar Söderbergs verk valde att ta strid om dramatiseringen vilket slutade med att Flinck förbjöds sätta upp pjäsen. Denne den svenska Dramatikens gossen Ruda hanterade emellertid dilemmat genom att göra några smärre ändringar i texten och sedan sätta upp den under titeln Doktor Flinck. En kreativ lösning på ett löjligt problem: nog finns det plats för fler än en Doktor Glas på de svenska teaterscenerna.