Supportrar och ”supportrar”

Det blir mycket om Råsunda nu, men det är väl naturligt, ett sätt för mig och alla andra AIK-are att hantera det vemodiga uppbrott som den påtvingade flytten från Råsunda till Friends innebär. Jag har redan i ett tidigare inlägg beskrivit de känslor av sorg och saknad som uppfylld mig i samband med den avtackningen igår kväll så jag behöver inte utgjuta mig över detta här på nytt. Däremot tänkte jag reflektera lite över olika reaktioner på denna sorg som jag har mött de senaste dagarna.

Det finns supportergrupperingar som verkligen avskyr varandra. Mellan Stockholmslagen är rivaliteten stor, liksom mellan Stockholmsklubbarna och Göteborgslagen och Skånelagen. Rivaliteten kan stundtals ta sig hätska uttryck, till och med urarta. Motviljan är ofta djupt känd och grundar sig inte sällan i praktiska erfarenheter från bortamatcher på främmande arenor. Om man som AIK:are åkt på bortamatcher till Göteborg några gånger är det som bekant svårt att hysa några varmare känslor för den staden.

Det finns emellertid en hel del som förenar supportrar också från rivaliserande klubbar. Inte minst i relation till den oförstående omvärlden. Detta har jag märkt inte minst på de översvallande reaktionerna på mina fotbollsrelaterade sånger. Supportrar till många olika lag har hört av sig med uppskattning för visor som Läktarsång, och Sång till en supporterpolis – som handlar om ämnen alla fotbollssupportrar kan relatera till. SvFF:s och UEFA:s styvmoderliga behandling av de svenska elitklubbarna och deras kamp mot supporterkulturen är företeelser som engagerar supportrar oavsett lagfärg.

På mitt jobb finns en djurgårdare. Vi har visserligen inte mycket till övers för varandras klubbar, men vi förenas gentemot övriga kollegors oförstående för vårt engagemang. Det är en situation som känns igen från de flesta arbetsplatser. Det handlar om de som förstår och de som inte förstår. Jag skrev tidigare om denna konflikt när den dragits till sin spets i inlägget om Människor som hatar sport, där jag jämförde sådana med de militanta ateister som inte kan acceptera människor med religiös övertygelse.

Jag har som sagt inte mycket till övers för klubbar som Djurgårdens IF och Hammarby, och visst kan jag känna skadeglädje över deras sportsliga misslyckanden. Jag fällde inga tårar över att Bajen åkte ur allsvenskan och det grämer mig inte att de ständigt misslyckas i sina försök att återvända dit. Däremot kan jag respektera den sorg och frustration som bajare och gårdare känner över respektive situation.  Jag tror att det handlar om att om man själv tar någonting på stort allvar kan man respektera att också andra gör detsamma.

Konkret innebär denna respekt att jag efter att Hammarby åkt ur allsvenskan inte hörde av mig till mina vänner som är hammarbyare med skadeglada meddelanden, eller trakasserar djurgårdare i bekantskapskretsen när det går dåligt i hockeyn och fotbollen. Gliringar och tjuvnyp i all ära – det hör till supporterskapet – men i sorgens stund bör man visa respekt. Man behöver inte skicka blommor men man kan i alla fall ha den goda smaken att knipa käft.

Därför har det förvånat mig den sista tiden hur vissa bajare och gårdare hävt ur sig spydigheter med anledning av den förestående rivningen av Råsunda. Det är i mina ögon obegripligt. Jag kunde känna respekt för vemodet hos IFK Göteborgs supportrar inför rivningen av Gamla Ullevi – och då skulle de ändå få en ny, egen arena på samma plats. För AIK är traumat betydligt större, eftersom klubben deporteras mot sin vilja till en ny arena man inte efterfrågat, till råga på allt efter tjyv och rackarspel från förbundets, kommunens och byggherrens sida.

Det handlar ju inte ens om sportsliga motgångar. Det handlar om sorg över en älskad arena. Att använda sig av ett sådant tillfälle för att vädra sin skadeglädje tyder på en djup okänslighet. Min teori är att det är vid sådana här tillfällen som skillnaderna mellan riktiga supportrar och ”supportrar” kommer till uttryck. De som inte själva känner särskilt djupt för någonting kan inte heller relatera till att andra gör det.