Svenska Fotbollförbundet har en lång historia av att befordra inkompetens. Det är sällan som de mest dugliga når de högsta posterna. Kanske allra tydligast är detta när det kommer till domarkåren, där inte sällan de allra sämsta upphöjs till att få döma de mest prestigefyllda matcherna och dessutom gör internationell karriär.
Domare som tycks mer intresserade av att lyfta fram sin egen person än att få matchen att flyta på har alltid gynnats av fotbollsbyråkrater och media. Vi har inte glömt primadonnorna Anders Frisk och Peter Fröjdfeldt, som hellre visade upp sig i pressen än gjorde ett bra jobb. En inställning som dessvärre ofta belönades av sportjournalisterna.
På senare tid är det framförallt en av elitdomarna som har utmärkt sig negativt och det är domarbasen Martin Hansson. Med viss konkurrens från kollegan Michael Lerjéus har Hansson gång på gång visat att han inte är lämpad att döma elitfotboll. Han är inkonsekvent, partisk, låter sig påverkas av gnällande spelare och blir provocerad av publikens reaktioner.
Det var Hansson som häromåret avbröt matcher och vände sig till disciplinnämnden för att publiken skanderat ”domarjävel”. Det var en strid som supportrarna vann och Hansson och förbundet tvingades backa. De dåliga domsluten fortsätter emellertid alltjämt att stå som spön i backen.
När jag begav mig till gårdagens toppmöte i Allsvenskan mellan AIK och Elfsborg var jag försiktigt optimistisk inför utfallet av matchen: AIK är i toppform och Elfsborg är inte vana vid att spela på gräs. När jag slog upp matchprogrammet och fick syn på Hanssons porträtt grusades emellertid mina förhoppningar: det går inte att vinna med en domare som redan bestämt sig i förväg.
Att Hansson inte gillar storstadsklubbar är ett etablerat faktum. Därför tycks han föredra lag som Elfsborg, från småstäder och symboliserandes SvFF:s drömbild av hur fotboll egentligen ska vara. Jag kan svårligen tänka mig att något annat lag, särskilt inte en storklubb, skulle komma undan med den typ av gnälliga beteende som Elfsborg som brukligt uppvisade under gårdagskvällen. Värst var som alltid Anders Svensson.
Jag tycker att man i möjligaste mån ska låta bli att skylla resultatet på domaren – att allsvenskans domarstandard är låg är helt enkelt ett faktum man är tvungen att förhålla sig till – är domaren partisk gäller det helt enkelt att kämpa hårdare. Gårdagskvällen lämnade ändå en bitter eftersmak i munnen.
När Anders Frisk och Peter Fröjdfeldt avslutade sina domarkarriärer firade supportrar över hela landet. Nu ser vi fram emot Hanssons pensionering.