Lyckad visfestival på Fjäderholmarna!

Visfestival på Fjäderholmarna 25 augusti 2012

Medverkande:

Wille Crafoord
Julius Winger
Christoffer Lindahl och Hanna Bendz
Julia Roempke
Lars Anders Johansson och Nicke Widén
Markus Hultcrantz och Carl Smith

Konferencier: Tobias Erehed 

Månader av arbete med att få till stånd den första visfestivalen på Fjäderholmarna mynnade igår ut i en mycket trevlig kväll fylld av fantastisk musik från både Sverige och Norge. Inramningen i form av den faluröda Fjäderholmsteatern med susande björkar och havets vågskvalp som fond, med de stora fartygen passerande alldels utanför, kunde knappast vara lämpligare för en visfestival.

Öppnade årets festival gjorde Markus Hultcrantz, vissångare och singer/songwriter, aktuell med engelsksspråkiga albumet Songs and stories. Vid sin sida hade Hultcrantz gitarristen Carl Smith och tillsammans bjöd de på en blandad repertoar av svenskt och engelskt låtmaterial. Americanainspirerat gitarrspel förenades med nordiskt vemod förstärkt av Hultcrantz djupa vemodiga stämma och starka scennärvaro.

Andra akten utgjordes av undertecknad tillsammans med gitarrvirtuosen Nicke Widén. Det är alltid en sann glädje att spela tillsammans med denne multiinstrumentalist, som för kvällen emellertid enbart utrustat sig med en gitarr. Vi spelade ett gäng av mina låtar, dock inga poesitonsättningar den här gången, och ämnena spände som vanligt från fotbollssupporterkultur till segling och Titanics undergång.

Därefter äntrade blott 17-åriga stjärnskottet Julia Roempke från Göteborg scenen. Denna talangfulla singer/songwriter är nyss hemkommen från Hollywood där hon kammade hem silver i tävlingen World Championships of Performing Arts. Bara en sån sak! Hon tjusade publiken med stor självsäkerhet, skickligt gitarrspel och stark ljus röst som skiljer ut henne från den stora gruppen folkviseljuva kvinnliga singer/songwriters. Detta är definitivt en artist vi kommer att se mer av framöver.

 

 

 

Sedan var det dags för kvällens mest traditionella visinslag. Christoffer Lindahl från Göteborg gjorde verkligen skäl för benämningen en av Sveriges bästa Bellmantolkare när han med närmast skrämmande perfektion avseende såväl sång som gitarrspel framförde nummer som Glimmande Nymf (med den mer ekivoka originaltexten) och Nå skruva fiolen. Höjdpunkten var emellertid tolkningen av Evert Taubes Invitation till Guatemala. Vid sin sida hade Lindahl cellisten Hanna Bendz som inte stod Lindahl efter vad gäller skicklighet. Med sina spännande arrangemang förvaltar denna duo det svenska visarvet bättre än de flesta.

 

Efter denna uppvisning i svensk vistradition var det dags för kvällens internationelle gästartist. Julius Winger från Oslo varvar sentimentala kärleksvisor med saltstänkta sjömansballader. Den inledande acapellasången Tomme gater, endast ackompanjerad av fingerknäppning skapade en förtätad intensiv stämning där man om det inte varit för vågskvalpet i bakgrunden skulle ha kunnat höra en knappnål falla. Starkaste sången i mina öron var emellertid Losen, en hyllningssång till de kvinnor och män som trotsar havets makter för att lotsa fartyg in i hamn.

 

 

Sist ut var hiphop- och vislegenden Wille Crafoord. Denne oefterhärmlige entertainer charmade publiken trots att kvällen var långt kommen och mörkret och en viss nattköld infunnit sig. Med jazziga och trallvänliga visor som Snäll och dum och Det ger sig fick han med publiken på noterna. Som extranummer fick vi höra den gamla Just D-klassikern Tre Gringos som blev en utmärkt avrundning på en fantastisk sensommarkväll på Fjäderholmarna.

Kvällens konferencier Tobias Erehed, känd som bland annat vinnare av Poetry Slam SM 2011 och själv trubadur, höll ihop programmet och underhöll också själv med diktläsning.

Fanns det då inte några skönhetsfläckar på denna på många sätt fantastiska viskväll? Ja, kanske kunde man ha lagt programmet lite tidigare på kvällen. Förmodligen hade det passat upplägget bättre att börja redan vid 17-snåret för att på så sätt vara klara vid halv nio. Då skulle man också ha möjlighet att äta en bit på den trevliga Fjäderholmarnas krog efter programmet, något som blev svårt när det hela slutade vid halv elva. Detta är något att ha i åtanke till kommande års festivaler.

En värdig avrundning på sommaren blev det hursomhelst. Tack alla som gjorde detta möjligt!