Öppet brev till Statens Järnvägar

Kära SJ

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag är en av alla dessa pendlare, man skulle kunna kalla oss för era stamkunder, som dagligen reser med er till och från arbetet. Det är vi som betalar överpris för att subventionera glesbygdens lyxresande, men trots de hutlösa biljettpriserna får vi betydligt sämre service än resenärer på övriga sträckor. (Till exempel när en resenär frågade om det fanns kaffe ombord på tågen mellan Uppsala och Stockholm svarade konduktören att det gjorde det inte, för tåget var att betrakta som ett pendeltåg – trots att priset är tre gånger så högt som pendeltågen!).

Jag reser alltså dagligen mellan hemmet i Uppsala och arbetet i Stockholm. I fredags skulle jag åka ner till Småland med bil på eftermiddagen och hade en hel del att uträtta på jobbet innan dess. Jag skulle ta tåget 9.35 från Uppsala men på grund av ”ett omfattande elfel i Sundbyberg” kom tåget inte iväg förrän 11.15. Jag kom alltså fram till Stockholm precis när bilen skulle avgå. Jag hann visserligen till Småland, men förlorade två viktiga arbetstimmar på förmiddagen.

Jag vet att det är Trafikverkets inkompetens som ligger bakom merparten av de tågkaos som numera inträffar varje vecka i vårt land. Men, det håller inte att hela tiden hänvisa till Trafikverket när ni misslyckas med att transportera oss dyrt betalande resenärer från punkt A till punkt B. Hela er verksamhet bygger på att ni använder spåren. Ni måste ta höjd för att saker och ting kan inträffa, alternativt skriva in i era avtal med Trafikverket att de ska fixa fram ersättningsbussar, betala taxi, hotell eller vadsomhelst när det skiter sig. Det håller inte att skylla ifrån sig.

Vi resenärer har inget avtal med Trafikverket. Vår affärsrelation är med SJ, det är således er vi håller ansvariga och det är ni som ska lösa problemen. Jag struntar i om det är ni, Trafikverket eller Gud fader som ställt till det, det är upp till er att minska skadorna och ersätta för besvär och förlorade inkomster.

Idag skulle jag också åka till Stockholm 9.35, men får höra att ”ett omfattande elfel i Häggvik” stoppat all tågtrafik norr om Stockholm. Sweet. Då tänker man sig givetvis att SJ skaffar fram ersättningsbussar. Men icke. Istället låter man meddela att felet prognostiseras vara avhjälpt vid 14. Förutsatt att tågen börjar rulla då innebär det att vi kommer till Stockholm vid 15. Det innebär i sin tur fem förlorade arbetstimmar.

Att SJ i det läget storsint går ut och låter meddela att ”full återbetalning gäller” är inte annat än ett hån mot resenärerna. Som pendlare betalar man visserligen dyrt för sitt pendlarkort, men nedbrutet på varje enskild resa blir det inga stora summor i förhållande till kostnaden för den förlorade arbetstid som SJ:s oförmåga att leva upp till sina åtaganden medfört.

Idag har jag förlorat fem timmars kontorstid och varit tvungen att ställa in två viktiga möten. Jag tror knappast att jag är ensam om att befinna mig i den situationen. Hade SJ varit ett flygbolag hade de ordnat fram taxi utan krångel, eller hotell i de fall som det hade krävts. SJ ersätter bara biljettpriset. Man frågar sig vad dessa haverier kostar samhället. Jag vet vad de kostar mig.

Till råga på allt är SJ fullständigt värdelösa på att lämna information. När man ringer upp er kundservice får man efter en evighets väntan äntligen chansen att ställa frågan om ersättningsbussar. Telefonisten, Josefine, svarar att hon ska kolla upp detta, hon trycker bort mig men lovar att återkoma strax. Efter över tio minuters tystnad lade jag på.

När telefontjänsten inte funkar testar jag att vända mig till SJ på Twitter. Där får man bara sporadiska svar och inget matnyttigt. Framförallt vägrar de svara på frågan om hur man gör för att få taxi betald av SJ. Ni påstår att ni arbetar kontinuerligt med att förbättra er service. Ni har en lång väg att gå.