Folkvett del 25: Omkörningsfältet.

Det har blivit en hel del bilkörning här i folkvettsserien, vilket helt enkel beror på att biltrafiken dels är ett område där folkvett verkligen är av nöden, dels därför att det är ett område där det i högre grad än annorstädes lyser med sin frånvaro. Bara ett av många exempel på denna frånvaro är hur bilister använder sig av det vänstra körfältet på flerfiliga vägar.

På en två- eller flerfilig väg utgör det körfält som ligger längst till vänster ett så kallat omkörningsfält. Det är som namnet antyder avsett för omkörningar. Den som ligger där bör göra det i syfte att köra förbi trafikanterna i det högra körfältet. När detta syfte är uppnått bör vederbörande återvända till körfältet till höger för att på så sätt lämna det vänstra körfältet fritt för omkörningar. På så sätt kan trafiken flyta smidigt för såväl sävliga som jäktade trafikanter.

Trots detta är det många bilister som tagit för vana att lägga sig i det vänstra körfältet, trots att de inte kör snabbare än trafikanterna till höger. Dessa otillbörliga nyttjare av det vänstra körfältet kan delas in i tre kategorier. Dels finns det sådana som helt enkelt inte begriper att de två körfälten fyller olika och kompletterande funktioner. Dessa bilister är renodlade idioter, till synes oförmögna att ta in subtila signaler från omgivningen, till exempel i form av en ständigt växande kö av allt argare medtrafikanter bakom bilen. Hur dessa förare klarat körkortsprovet är en gåta.

Dels finns det sådana som använder så kallad cruise control, farthållare på svenska. Det är ett slags handikapphjälpmedel för bilförare som inte klarar av att på egen hand hålla en jämn hastighet. Dessa förare utmärker sig genom en enorm slapphet. Samma slapphet som fått dem att från början slå på cruise controlen tenderar också att få dem att inte vilja stänga av den. När de således närmar sig en långsammare bil väljer de att gå ut i vänster körfält för omköring. Så långt allt gott och väl. Problemet är att eftersom de fortsätter att köra med sin förbannade farthållare påslagen och inställd på en hastighet som bara är aningen snabbare än bilens som de står i begrepp att köra om, tenderar omkörningen att bli en minst sagt utdragen process. Med köbildning och trafikstockning som följd.

Slutligen finns det sådana som helt enkelt anser att alla andra bilister ska rätta sig efter dem. Därför lägger de sig i vänster körfält och kör något snabbare än trafiken i det högra körfältet, men definitivt långsammare än alla andra som försöker köra om. Dessa självrättfärdiga typer är de allra värsta och har man riktig otur kan man hamna bakom dem i flera mil.

Vad som förenar samtliga tre kategorier är en påtaglig brist på folkvett, som precis som sådana brister alltid gör, går ut över medmänniskorna. En grundregel i trafiken är att alltid försöka underlätta för medtrafikanternas framfart. För den som besitter en smula folkvett är detta givetvis en självklarhet, men för många är det dessvärre helt främmande.