För de som pendlar långa och medellånga sträckor till och från sitt arbete, till exempel mellan olika städer, utgör resandet en signifikant del av vardagens rutiner. De som är lyckligt lottade kan räkna hela eller delar av restiden som arbetstid medan de mindre lyckligt lottade får försöka göra restiden till så meningsfull fritid som möjligt. För båda dessa kategorier är ett stort mått av ömsesidig respekt mellan resenärerna av nöden för att inte hela tillvaron skall förvandlas till ett utdraget purgatorium.
För det första handlar det om att respektera det akustiska utrymmet. För de som använder tågresan till arbete är det helt essentiellt att de får åtnjuta arbetsro. Tystnad är en oskriven regel. Ska du lyssna på musik eller spela datorspel får du göra det i hörlurar, men inte så högt att det läcker ut till medpendlarnas förtret. För de som inte har möjlighet att använda tågresan som arbetstid är det om möjligt ännu viktigare att tystnaden respekteras, eftersom de brukar vilja använda ena eller båda resorna till att ta igen förlorad nattsömn.
Av samma anledningar är det självklart att man inte talar i mobiltelefon under pendlingsresan. Få saker är så störande som att tvingas höra ena halvan av en konversation, ofta hållen i det besynnerligt höga tonläge som många lägger sig till med så snart de talar i en mobiltelefon, trots att dessa ingalunda är någon nyhet i människors liv. Måste man prompt prata i telefon under resan gör man det kortfattat och helst i någon av tamburerna vid tågvagnens ändar.
Man pratar inte heller högt med sina medresenärer. Även om det inte är lika störande som telefonsamtalen så är det ett inkräktande på övriga resenärers akustiska utrymme som inte är acceptabelt, i alla fall inte under längre delar av resan. Att växla några ord är givetvis helt okej.
Det finns de som reagerar starkt på att vissa har med sig mat i tågvagnen. Det tycker jag emellertid är överdrivet. Ätande är en utmärkt aktivitet att utöva under resan, för att på så sätt kompensera det tidsbortfall som pendlande tenderar att medföra.
De allra flesta pendlare är införstådda med de oskrivna spelreglerna och respekterar dem. Det finns naturligtvis pundhuvuden som envisas med att bryta mot dem gång på gång, men över lag fungerar det väl så länge som det bara är pendlare ombord på tåget. Verkliga svårigheter inträffar framförallt då tåget fylls med en blandning av pendlare och andra typer av resenärer, värst då de som är på väg till eller från festligheter av olika slag. Eller skolklasser med högstadieelever.
I en tid när allt fler reser till och från sitt arbete vore det önskvärt att dessa strävsamma själars vedermödor respekterades och att pendlarnas väl och ve hedrades av övriga resenärer. Med tanke på hur styvmoderligt SJ behandlar dessa sina dyrbaraste resenärer är det dock förmodligen en fåfäng förhoppning.