Det här med polisnotor igen

Det har växt fram en alldeles egen genre av gnäll i spåren på polisens bisarra påfund att skicka räkningen för sina insatser i samband med idrottsevenemang till de arrangerande klubbarna. Då syftar jag inte på klubbarnas och supportrarnas rättmätiga klagomål över denna märkliga ordning, som strider mot allt vad rättsstat heter och som får polisen att mer likna en gangsterorganisation som bedriver ”beskyddarverksamhet”, alternativt ett privat säkerhetsföretag. Om nu klubbarna inte omfattas av rättsstatens skydd som alla andra, varför ska de då köpa skyddet av polisen? Varför inte ta in offerter från Securitas och andra? De skulle säkert inte göra sämre ifrån sig. Kanske kunde man även låta HA och Bandidos pitcha. De är ju rutinerade.

Nej, jag syftar på gnället från den grupp missunnsamma och idrottshatande personer som inte kan acceptera att folk har andra intressen än de själva och därför tar varje tillfälle i akt att spy galla över idrotten och dess supportrar, liksom de tar varje tillfälle i akt att bejubla varenda kontraproduktivt lagförslag som läggs i syfte att göra livet surt för sportens entusiaster.

Dessa människor tar polisens fakturor som intäkt för att sport verkligen inte hör hemma i samhället och bör omfattas av samma reglar som gäller annorstädes. Till synes självklara saker som att individer hålls ansvariga för sina egna handlingar, inte kollektiv, eller att man är oskyldig tills man döms, tycks helt bortglömda när dessa personer närmar sig den förhatliga idrotten.

Ofta är det av påstådd omsorg om skattebetalarnas pengar som de går till storms mot idrotten och dess supportrar som de anser kostar enorma belopp helt i onödan. Det faktum att elitidrotten drar in långt större summor väljer de också att bortse ifrån.

Om det nu vore av omsorg om skattebetalarna som de tog strid kunde man vänta sig att de med samma frenesi skulle ge sig i kast med andra samhällsområden där det offentliga på ett vårdslöst sätt hanterar våra gemensamma resurser. Dessa diskussioner lyser emellertid med sin frånvaro i idrottshallarnas sällskap.

Det är synd, eftersom det förvisso finns mycket slöseri att uppröras över. Själv brukar jag häpna över vilka oproportionerligt tilltagna polisinsatser som brukar omge matcher som knappast är att betrakta som högriskmatcher. Också i andra sammanhang finns det skäl att undra över ordningsmaktens lättvindiga förhållande till skattemedlen. Häromdagen hotade en ensam, knivbeväpnad man att ta sitt liv i centrala Uppsala. Han hotade ingen annan än sig själv. Trots detta valde polisen att spärra av hela centrala Uppsala i tre (!) timmar. All bil- och busstrafik stod stilla. Det kryllade av stirriga poliser. Efter tre timmar kastade mannen kniven och de beväpnade poliserna vågade äntligen övermanna honom.

Den som brukar gå på fotboll blir inte förvånad över denna uppvisning i inkompetens från ordningsmaktens sida. Däremot undrar man givetvis vad den kostade skattebetalarna. Jag väntar med spänning på reaktionen från dem som tycker att polisskydd vid idrottsevenemang är en onödig utgift …