Om Evert Taube hade varit vid liv skulle han idag ha fyllt 122. Det hade varit en remarkabelt hög ålder. Men även de 86 som skalden de facto uppnådde är en aktningsvärd ålder. Under sin långa verksamma period lyckades Evert Taube binda samman det 1890-tal han föddes i och vars kultursyn han var ett barn av med det moderna Sverige.
Så traditionalist han var blev Taube den svenska visans stora förnyare som banade väg för 60- och 70-talens visvåg. Taube blev länken mellan 1800-talets lutsångare och dagens populärmusik. Med honom fördes såväl latinska rytmer som kontinentala valser in i en sångtradition som länge dominerats av å ena sidan folkvisetoner och å andra sidan franskdoftande Bellmanneri.
Taube återknöt också i likhet med Bellman visdiktningen till den stora litterära tradition med avstamp i antiken som också Cornelis Vreeswijk tog fasta på. Dagens svenska vissångare och vispublik står i en tacksamhetsskuld till Evert Taube som inte motsvaras av någon annan enskild diktare, möjligen med undantag av Bellman själv.
Hatten av för målaren, poeten, författaren, visdiktaren och sångaren!
