De som försvarar polisvåldet

En besynnerlig sak som jag har kunnat konstatera under den senaste tidens diskussioner om polisvåld i samband med förrförra hockeyderbyt är att en stor grupp människor, företrädesvis personer som inte själva går på matcherna, tar polisens övergrepp i försvar. Då menar jag inte att de försöker förringa övergreppen eller få det till att de bara drabbar sådana som de facto begått brottsliga handlingar och därför förtjänar det. Sådana argument förekommer givetvis också, men vad som förbryllar mig är de personer som inte ifrågasätter att polisvåldet drabbar helt oskyldiga personer, men som inte har något problem med det.

Resonemanget brukar lyda ungefär så här: eftersom det förekommer huliganism och annan brottslighet i samband med idrottsevenemang är alla som går på idrottsevenemang medskyldiga och har förverkat sina medborgerliga rättigheter och kan därför utsättas för vilken typ av övergrepp som helst. De övriga supportrarna hålls kollektivt ansvariga för vad ett fåtal huliganer ägnar sig åt.

När polisen begått övergrepp i samband med politiska demonstrationer av olika slag blir det oftast ett herrans rabalder i pressen där det pratas om åsiktsförtryck och polisstatsfasoner. När samma övergrepp pågår år efter år, match efter match i samband med idrottsevenemang är det ingen som bryr sig. Tvärtom har såväl press som politiker och idrottsetablissemang tagit polisen i försvar, vilket knappast har gjort det lättare för de drabbade att föra ut sin sak. Först i samband med den senaste tidens händelser tycks pressen ha fått upp ögonen för att det finns problem också på polissidan.

Att man belyser polisvåld mot oskyldiga betyder givetvis inte att man tar kriminellt beteende i supporterleden i försvar. Det förekommer kriminalitet i samband med idrotten, det är sant och visst. Det är polisens uppdrag att förhindra detta, gripa och lagföra de skyldiga. Kollektiva bestraffningar, oavsett om de tar sig uttryck i form av urskillningslöst våld mot personer på läktarna, eller sanktioner mot hela klubbar, som trots rigorösa säkerhetsåtgärder, drabbats av fåtalet våldsverkares härjningar är emellertid inte förenligt med rättsstatens principer.

Att hålla hela supporterkollektivet ansvariga för huliganismen är som att hålla samtliga krogbesökare ansvariga för våld och kriminalitet i krogmiljö. Krogmiljön är för övrigt mycket mer vålds- och drogintensiv är läktarkulturen någonsin har varit. Ändå är det få som argumenterar med samma frenesi för att krogar skall förbjudas, på samma sätt som man argumenterar mot storklubbarnas matchverksamhet. Man hör heller sällan människor som försvarar krogvakternas övervåld mot oskyldiga med argumentet att eftersom det finns kriminella och våldsverkare på krogen så är det legitimt att vakterna utövar urskillningslöst våld mot vem som helst som går på krogen, eftersom de inte själva stoppat det kriminella beteendet.

Det är minst sagt skrämmande att möta den typ av hat som kommer till uttryck i försvarandet av urskillningslöst våld gentemot grupper av oskyldiga. Jag har tidigare reflekterat över vad detta hat springer ur. En förklaring tull upprördheten kan var den känsla av att inte få vara med i den känslomässiga gemenskapen som sporthatarna delar med de missionerande ateisterna. En annan förklaring kan vara det tämligen skrämmande intryck som ett kollektiv av tusentals känsloutlevande unga (företrädesvis) män kan göra, vilket tillsammans med tidningarnas skrämseljournalistik föder den typ av primitiva reaktioner som gör att till och med sansade och i vanliga fall demokratiskt sinnade personer försvarar urskillningslöst övervåld.