Till en supporterpolis
Jag har en fråga till dig, du som slog mig häromdan:
– Var jag ett hot mot någon, var jag en huligan?
Jag hade druckit några pilsner, kanske var jag lite full,
men det finns inget skäl att slå nån för den sakens skull.
Jag hade åkt till derbyt, jag skulle se mitt lag
men hade inte räknat med ett regn av hårda slag
och ännu mindre räknat med att hårdhänt fraktas bort
– sen när blev det ett brott i Sveriges land att gilla sport?
Jag vet att snuten sliter hårt på jobbet alla dar
och att ni tjänar dåligt med tanke på riskerna ni tar,
och att ni dignar under en byråkratisk jättestor koloss
men varför måste ni ta ut er frustration på oss?
Och flickan som stod bredvid, vad var hon, femton år?
Hon grät när hon såg blodet klibba i sitt ljusa hår,
och pappan som fick trösta sin femårige son
sen bägge fått batongslag och flydde rädda därifrån.
Er strategi är dålig, det tror jag att ni vet
– man fruktar snuten mer än buset, det visar var enkät.
Men när allting går emot er och man kallar er för svin
då är det skönt att banka skiten ut ur några glin.
Jag vet att snuten sliter hårt på jobbet alla dar
och att ni tjänar dåligt med tanke på riskerna ni tar,
och att ni dignar under en byråkratisk jättestor koloss
men varför måste ni ta ut er frustration på oss?
Med att du kommer undan, det kan du vara trygg
för pressen och politikerna håller om din rygg.
man målar upp en skräckbild av klacken för att sen
skicka ut kravallpoliser att bekämpa den.
Enligt rättsstatens principer är man oskyldig tills man döms
det är dock principer som blott alltför ofta glöms
Som om medborgarna på läktarna var av en annan sort
Säg, när blev det ett brott i Sveriges land att gilla sport?
Jag vet att snuten sliter hårt på jobbet alla dar
och att ni tjänar dåligt med tanke på riskerna ni tar,
och att ni dignar under en byråkratisk jättestor koloss
men varför måste ni ta ut er frustration på oss?
Lars Anders Johansson