Vem bryr sig om Slussen (när Råsunda rivs)
I Stockholm går ännu debattvågor höga,
fastän man i stadshuset tagit beslut.
Då såna processer är synnerligen tröga
kan borgarrådet äntligen pusta ut.
Men i innerstans subventionerade hyresrätter
där dunkar man ilsket sina nävar i bord
och författar i vrede de ilskna pamfletter
där man knappast heller skräder sina ord.
Vad är det som får dem att vredgas och skriva
att känna sån ilska, sånt hat och sån sorg?
Är det för att staden bestämt man ska riva
en sliten trafikplats vid Södermalmstorg?
Man jämför den gärna med Klarakvarteren
men ser ej att Slussen är ett barn av samma tid,
att bygget var en del av den ”citysanering”
mot vilken man fordom stod upp och tog strid.
Men säga vad man vill om Slussendebatten,
det finns värre saker som sker runtomkring,
klenoder som går in i den eviga natten
för att makthavare ej förstår någonting.
Jag tänker på Solna, på Råsunda stadion
där Gnaget har spelat sen nittonhundratrettisju
och landslaget även, men nu hör jag på radion
att man ämnar riva denna helgedom nu.
Det är pamparna i Solna och i förbundet som fattat
beslut, fast det saknas publikunderlag,
om ett skrytbygge – en process som man rattat
med mutor och mygel intill denna dag
och fast det är fansen som förväntas betala
sattes spaden i jorden utan att man frågat oss.
Inför fullbordat faktum först fick vi tala
och då var Råsunda för dyrt för att köpas loss.
Hur det kunnat bli så här är mig en gåta
men en sak i sammanhanget vet jag rätt väl
att när dagen är inne kommer vuxna män gråta
när skoporna tar betongen där vi lagt ned vår själ.
Det kommer att bli svårt att hålla ögonen torra,
det är det redan nu när dessa rader skrivs
värst blir det när maskinerna närmar sig Norra.
Vem bryr sig om Slussen, när Råsunda rivs!
Lars Anders Johansson
Otroligt fin text. Blev faktiskt riktigt rörd. Satan så man kommer gråta under sista matchen på Råsunda. Så som man kommer att möta ett känsloinferno. Sorgen är ju en starkare känsla än glädjen, så vi kan vänta oss ett osannolikt tryck under sista matchen på Råsunda. Jag ser faktiskt hellre att vi river Råsunda på egen hand när det väl är dags. Inte ska några PEAB-skurkar få gotta sig i att riva det vi verkligen älskar.
Råsunda kommer alltid att leva kvar inom oss…
Skulle du inte kunna sjunga in denna dikt i en melodi?
Tack så mycket! Jag håller faktiskt på att fila på en tonsättning. Vi får se hur det blir.