Julen är en högtid då många känslor är i omlopp. Det är mycket som ska hinnas med och stressnivån är ofta högt. Dessutom är det en tid på året då många umgås med personer de sällan eller aldrig träffar annars. Släktingar som de inte har mycket mer gemensamt med än just att de är släkt med varandra. Julen är med andra ord en tid då en stor portion folkvett är av nöden för att samvaron skall flyta på friktionsfritt.
Julhandeln
Stressade människor som är ute i sista minuten för att göra sina inköp av julmat och presenter har en tendens att bete sig allt hänsynslösare ju närmare julafton man kommer. Den som varit ute i något ärende da’n före da’n är medveten om detta fenomen. Den finns emellertid några enkla folkvettsregler som kan göra julhandlandet behagligare för alla:
Var inte ute i sista sekunden för att handla julklappar. Julen är knappast någon överraskning, den inträffar varje år. Man har ofta tämligen god koll på vilka det är man ska ge presenter till långt i förväg. Möjligheterna till god framförhållning är således utomordentliga. Sprid ut inköpen, det är behagligare både för själen och för privatekonomin. Dessutom kan du slappna av och tillgodogöra dig julstämningen med gott samvete när julen äntligen inträffar.
Om du trots allt är tvungen att göra några inköp i sista stund, ha då i åtanke att alla andra som är ute och handlar befinner sig i samma situation som du. Visa tillbörlig respekt för dina medmänniskor. Respektera kösystemet. Vänta tålmodigt på din tur. Tacklas inte. Höj inte rösten. Andas lugnt. Le mot personalen. Önska god jul, så kanske det blir en sådan för din del också.
Julklapparna
Julklappar kan och ska vara en källa till glädje hos såväl givaren som mottagaren. Dessvärre är det inte ovanligt att julklappsinköpen blir en källa till ångest (se ovanstående avsnitt om julhandeln) och besvikelse.
Först och främst gäller det att inse att en önskelista inte är en kravlista eller en ordersedel. En önskelista skriver man för att hjälpa fantasilösa eller osäkra givare på traven. Man ska med andra ord inte frövänta sig att få allt som står på önskelistan i julklapp. Har man den inställningen förebygger man också eventuella besvikelser.
Födelsedagsbarnet självt lär ha yttrat ”saligare är att giva än att taga” (Apg 20:35), och visst ligger det någonting i det. Genom att fokusera på givandets glädje istället för inhåvandet av dyrbarheter kan en hel del av ångesten släppa från såväl inköps- som utdelningsmomentet.
Det här med smak är en vansklig företeelse. Såvida du inte själv är oerhört stilsäker och dessutom har stenkoll på mottagarens personliga smak och önskemål bör du i möjligaste mån undvika att ge bort inredningsdetaljer, kläder och hemtextil. Har du tillgång till en klart specificerad önskelista kommer saken naturligtvis i ett annat ljus. Allra jobbigast är det för mottagaren av fula inredningsföremål eller kläder om den känner pressen att visa upp dessa vid de tillfällen givaren kommer och hälsar på. Genom att välja andra kategorier av julklappar förebygger man detta. Enkelt folkvett med andra ord.
Julmaten
Vissa familjer envisas med att år ut och år in tillaga och servera rätter på julbordet som ingen egentligen uppskattar, helt enkelt för att de alltid har varit där. Som traditionalist välkomnar jag naturligtvis detta nit till traditionens förmån, men ser samtidigt risken för att ett sådant beteende snarare blir kontraproduktivt och i längden avskräcker det uppväxande släktet från dylika traditionella inslag. Bättre i så fall att de får återupptäcka dem själva i ett senare skede i livet.
Julbordet innehåller i varje fall så pass många olika rätter att ingen torde behöva gå svulten därifrån även om man strök några av de mer impopulära inslagen. För min egen del skippar jag gärna såväl lutfisken som grisfötterna och brysselkålen.
Ännu viktigare är att inte tvinga alla att äta av allting. Även om man av traditionalistisk fundamentalism lagat en massa osmakliga rätter som ingen efterfrågar så ska man inte tvinga på folk dem, inte ens en liten tugga och allra minst barnen. Låt dem bli nyfikna istället, eller låt det vara. Att bli itvingad äcklig mat vid unga år kan vara traumatiskt och sätta prägel på matvanorna för resten av livet.
Stressa inte vid julbordet. Maten i allmänhet och de många kötträtterna i synnerhet är julens höjdpunkt och bör inte hastas igenom. Vi människor har oftast lättast att umgås med varandra när vi samtidigt får stoppa mat i ansiktet. När man dessutom, som fallet är för många kring jul, tvingas umgås med människor som man har föga mer gemensamt med än blodsbanden, är ätandet so0m socialt smörjmedel oundgängligt. Planera därför in julmaten på ett sånt sätt att det inte måste brytas upp snabbt för något teveprogram eller annan trivialitet. Låt maten ta sin tid!
Släkten
Som redan konstaterats är jul ett tillfälle då många väljer att klara av den årliga konfrontationen med det egna köttet och blodet. Man väljer inte sina släktingar, men känner trots detta förvånansvärt ofta en önskan om att umgås med dem åtminstone en gång per år. Detta brukar koncentreras kring julfirandet. Bor man långt ifrån varandra och ses sällan finns det extra goda skäl för att bemöda sig om att göra umgänget trevligt. Då tarvas folkvett.
För det första: lev och låt elva. Kulfirandet är inte rätt tillfälle att lösa gamla släktkonflikter, dra fram släkthemligheterna i ljuset eller i största allmänhet ställa till skandal. Finns det konflikter, låt dem bero till ett senare tillfälle. Vissa kallar det förljuget, men man kan faktiskt ha förvånansvärt trevligt tillsammans genom blotta föresatsen att ha trevligt.
Skulle det vara så att konflikter och misstycke är det enda som man har gemensamt med sina släktingar, och att konfrontationer av uppslitande och destruktiva karaktär är oundvikliga bör man ompröva huruvida släkten verkligen är rätt sällskap att fira jul tillsammans med. Kanske är den trängre familjekretsen i så fall att föredra, eller kanske tillsammans med några vänner.
Dumburken
I det gamla Folkhemssverige där andelen utländska inslag i det helstatliga teveutbudet ransonerades av de sociala ingenjörerna till medborgarnas fromma var julen en högtidsstund även i det avseendet att den medförde en orgie i amerikansk tecknad film. Därav Kalla Anka och hans vänners starka traditionella ställning hos flera generationer svenskar.
Idag ser emellertid medielandskapet helt annorlunda ut och utbudet av julfilmer och julprogram tycks vara oändligt. För den yngre generation som växt upp efter Berlinmurens fall har inte heller Kalle Anka och hans vänner samma starka ställning. De sitter istället förundrat och ser på sina nostalgiska föräldrar som sörjer sin egen barndom och ett drömt homogent folkhem.
En tumregel för julens tevetittande bör vara att den som verkligen är intresserad av att titta på teven också bör styra över fjärrkontrollen. Få saker är mer frustrerande som en tablådiktator som styr och ställer för att sedan gå därifrån för att göra något annat mitt under programmet.
En annan bra utgångspunkt är att använda sig av det rikliga utbudet, men undvika att förslavas av det. Tevetablån ska inte vara julfirandets utgångspunkt. Planera er samvaro och se därefter vilka teveprogram som passar in och vilka som inte gör det. Livet blir så mycket påtagligare om man lever det själv istället för genom ställföreträdare i teverutan.
Sammanfattningsvis
Det har nästan blivit en egen genre i dagens medielandskap att klaga på julen. Krönikörer stoltserar med sitt julförakt och den ena kändisen efter den andra går ut med hur jobbigt de tycker att det är med julen (sen har vi naturligtvis talrika exempel på motsatsen också).
Själv har jag svårt att relatera till beskrivningarna av stress och hets. Vem är det som hetsar? Om någon känner press så beror det på att de själva lagt på sig en massa krav, inte att någon annan har gjort det. Julen handlar om att ha trevligt tillsammans. Vad som är trevligt varierar kraftigt från person till person. Några generella krav tycks inte finnas för vad ett julfirande måste innehålla.
De flesta uppskattar jultraditioner, men exakt vilka traditioner man utövar varierar från hushåll till hushåll. Några ser på kalle Anka, andra gör det inte. Några har en julkrubba, andra har en julgran. Vissa köper klappar för tiotusentals kronor och andra köper inga alls. Huvudsaken är att man har trevligt tillsammans. Julen blir vad man gör den till, och väljer man att göra det till en trevlig tillställning tenderar den också att bli det.
God jul!