I takt med att en allt större del av vårt sociala liv flyttar ut på nätet i allmänhet och på Facebook i synnerhet (jag vet, det påstås att Facebooktrenden är över, men jag tror snarare att det bara är en fråga om normalisering, lite som med sushin…) så finns anledning att diskutera frågan om folkvett, eller kanske snarare bristen på sådant, i de digitala salongerna.
Statusuppdateringar på Facebook har kommit att bli mångas frekventaste sätt att meddela sig med omvärlden. Det innebär en unik möjlighet att sätta agendan och att forma omvärldens bild av ens tillvaro. Få tar sig nämligen tid att dubbelkolla verkligheten bakom de snärtiga formuleringarna. Det är emellertid en unik möjlighet som inbjuder till missbruk.
Vår fåfänga driver oss tämligen naturligt till att låta urvalet präglas av önsketänkande. Den bild som presentras handlar snarare om det liv vi skulle vilja leva, än det liv som vi lever. Den positiva kultur som facebooks gillaknapp är ett uttryck för har emellertid sina baksidor. Nyhetsflödet tenderar stundtals att bli rent outhärdligt klämkäckt. Därför har jag sammanställt en inverterad önskelista över företeelser som jag vill att mina vänner INTE ska statusuppdatera om:
1. Sex. Den givna förstaplatsen på oönskelistan intas av människors sexliv. Jag vill inte bli uppdaterad om mina vänner och bekantas amorösa bedrifter, oavsett om det rör sig om långa, stabila och kärleksfulla förhållanden eller tillfälliga erövringar i utelivet. På den här punkten är jag benhårt stockkonservativ. Don’t kiss and tell. Lyckta dörrar, fördragna gardiner. Tangentbordsförbud. Nu.
2. Träning. Alla struntar i hur ofta du är på gymmet. Alla struntar i om du har kört ett stenhårt aerobicspass eller sprunget en mil i skogen. Du gör det för din egen skull, för att hålla dig i form och må bra. Sköter du din träning och håller dig fit så framgår det med all önskvärd tydlighet i alla fall. Gör du det inte är det lika uppenbart, och då är det bara pinsamt att se hur du lurar dig själv genom ständiga incheckningar på gymmet.
3. Krökande. Varje fredags- och lördagskväll plingar det frekvent i mobilerna när vänner och bekanta checkar in för att visa vilka häftiga inneställen de krökar på. Dagen efter kommer bakfylleuppdateringarna om pizza och cola. Det krävs varken talang eller fantasi för att dricka sprit, i princip alla gör det och utfallet är i de flesta fall ungefär detsamma. Helt ointressant med andra ord. Bespara oss.
4. Internt gullande inom förhållanden. Visst är det fantastiskt med alla kärleksfulla par som månar om varandra och sina förhållanden och tar varje tillfälle i akt att förklara sin kärlek till varandra, också på facebook. Det finns emellertid en meddelandefunktion för detta, så att omgivningen besparas detta interna gullande. För övrigt se punkt 1.
5. Självömkan. Du mår dåligt. Kanske fruktansvärt dåligt. Du behöver lätta på trycket, kanske få sympati från någon nära vän. Det kan hända alla. Men att spilla ut sitt innersta känsloliv på sin Facebookwall är inte rätt väg att gå. I bästa fall framstår man som naiv och patetisk, i sämsta fall som en självömkande uppmärksamhetssökande idiot. Bort från tangentbordet, genast. Ring någon som står dig nära istället.
6. Mat. Påminner lite grann om krökandet. Alla äter, alla lagar mat. Så länge det inte rör sig om något verkligen extraordinärt finns det verkligen skäl att fråga sig hur stort intresset i umgängeskretsen är för ännu en middagsresumé. Ät och var glad, men uppdatera inte om det.
Sedär, sex enkla tips om fallgropar som lätt kan undvikas för att göra samvaron på nätet så mycket trevligare. Fast egentligen handlar det i grund och botten, som alltid, om folkvett.
Så vanligt folk ska helst hålla käft, tänker du? Den här typen av pekpinneviftande tycker jag faktiskt bara är tröttsam. Jag håller förvisso helt och hållet med dig om de flesta punkterna- men folk är folk, tänker jag. om någon på FB är så vansinnigt ointressant hela tiden väljer jag bara att avprenumerera på den personens flöde. Det är inte värt mödan. Betydligt jobbigare är den självmedvetna åprestationsångesten kring vad som är en okej/bra statusuppdatering, som infinner sig tack vare mångfalden av inlägg som ditt. 🙂
Jag tror vi gamla näträvar/skribenter faktiskt får ta och acceptera att nätet inte är till för en elit längre. Fikarummet har flyttat ut på FB; i fikarummet pratar man om det mesta som rör ens egen vardag. det är inte svårare än så- och jag skulle få magsårom alla i mitt FB-flöde var statusuppdateringshipsters.
Hej Bryts! Vad du menar med ”vanligt folk” vet jag inte, men jag kan konstatera att den här typen av statusuppdateringar också förekommer bland skribenter/gamla näträvar. Problemet, som också är vanligt i bloggvärlden, är att de som skriver inte inser att de skriver för en publik. Påståenden om att man skriver ”för sin egen skull” är bara trams, eftersom om så vore falletskulle man inte publicera dem på nätet. Lösningen som du förspråkar, att unfrienda alla som skriver imbecilla statusuppdateringar, är inte särskilt lyckad, eftersom det kan finnas skäl att upprätthålla kontakten på Facebook. Dessutom är det endast ett fåtal som enbart ägnar sig åt den typen av uppdateringar.
lars anders j,
länge sedan –
detta mänskliga förfall – vad skall man annars kalla det? – har ju pågått ett tag. jag minns exempelvis en tid när man fick svar från redaktionssekreterarna då man på vinst och förlust skickade någon text till dem. idag skiter de som regel i att överhuvudtaget svara. det mänskliga tilltalet, eller åtminstone vanlig vett och etikett, är s a s underkastat andra lagar; nu svarar man om det ligger i ens eget intresse, vilket exempelvis kan röra sig om ett tilltal från en jonas karlsson, en khemiri, en lindström, eller någon annan ”storhet”. kändisar, vars glans man vill sola sig i och gärna parasiterar på.
det är ett sorgligt släkte, dessa människor, som inte sällan bröstar sig med sin höga moral (politisk medvetenhet; en fångad afrikan, etc) –
allt gott
einar