Den stundtals hätska debatten om utformningen av nya Slussen har fört det goda med sig att intresset för stadsplanering åter är utbrett och starkt. Få politiska beslut torde ha så direkt påverkan på våra liv och vårt välbefinnande som utformningen av de stadsmiljöer där vi lever våra liv. Trots detta är stadsplaneringen en förvånansvärt undanskymd del av samhällsdebatten, oftast hänvisad till kultursidorna snarare än de stora debattsidorna. Som om det vore frågor som inte rörde oss alla!
En tråkig sak med stadsplaneringsdiskussionerna är emellertid polariseringen mellan så kallade Nimbys (”Not in my backyard”) och Yimbys (”yes, in my backyard”) där den förra gruppen framställs som utvecklingsfientliga bevarare av allt som är gammalt medan den senare som naiva och hämningslösa utvecklingsoptimister.
Naturligtvis förekommer de renodlade klichéerna i bägge läger, men uttrycken bör modereras och balanseras. Den som är en nimby i ena fallet kan mycket väl visa sig vara en yimby i ett annat. Nätverket Yimby med sin matnyttiga hemsida är en av de intressantaste aktörerna inom svensk stadsbyggnadsdebatt och har, oavsett om man håller med dem i det ena eller andra fallet eller inte bidragit till att höja både intresset för stadsbyggnad i Sverige och kvaliteten på debatten.
Själv har jag nog en tendens att instinktivt bli en nimby i flertalet fall, inte för att jag är emot utveckling eller nybyggnationer, utan för att jag bedömer att sannolikheten att nybyggnationerna kommer att förfula snarare än förbättra stadsmiljön ifråga är överhängande. Detta har att göra med de ideal som härskar på arkitektbyråer, byggbolag och stadsbyggnadskontor som idag utformar våra stadsmiljöer, och den okunskap och impotens som ofta ådagaläggs när politikerna ger sig in i diskussionen.
Så länge vi sitter fast i ett förlegat modernistiskt träsk, där glas, stål och betong, sterila och människofientliga miljöer och suboptimerad funktionsseparering är förhärskande ideal ser jag hellre att man inte bygger alls, tills rådande trend ersatts av en människovänligare, urbanistisk sådan. Jag är inte emot att man bygger, det handlar om vad man bygger.
Vad som förvånar mig med debatten om Slussen är emellertid att så många nimbys, varav flera säkert har samma bevekelsegrunder som jag, så intensivt väljer att värna den nuvarande Slussen, detta modernistiska monster som borde vara en manifestation för allt vad de avskyr inom stadsplanering.
Jag är inte säker på vad jag tycker om Nya slussen, även om Yimby argumenterat vederhäftigt mot de praktiska invändningar som rests. Mina reservationer är helt och hållet estetiska. Jag tycker att det saknar känsla för omgivningarna, både för gamla stan och södermalm. Det gör emellertid även den gamla Slussen!
Det är anmärkningsvärt att samma människor som förfasar sig över rivningarna av Klarakvarteren och det modernistiska etablissemangets förvandling av Norrmalm till en stenöken väljer att omfatta den klöverbladsformade trafikplatsen mellan stadsholmen och Södermalm med sådan värme. Samma stadsplanerare som genomdrev nuvarande Slussen ville bygga en motorled tvärs igenom gamla stan, något som medfört omfattande rivningar i denna vår mest unika stadsmiljö.
Nuvarande Slussen är en rest från de totalitära estetiska ideal som förfulat stadskärnor i västerlandet i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Utgångspunkten för ett nytt Slussen borde vara, när praktiska hänsyn för trafik med mera har tagits, att frångå dessa ideal och skapa något där Stockholmare och besökare kan trivas.
Dessvärre lever de modernistiska idealen, som med sina hundra år på nacken börjar kännas som något slags retrofuturism, kvar inom stadsplaneringen. Detta märkns inte minst i området kring centralstationen där vedervärdigheterna i glas och stål slår upp som svampar ur jorden.
Det finns emellertid ljuspunkter. Det klassisistiska St. Eriksområdet på Kungsholmen visar att det går att bygga nytt på ett sätt som passar in i omgivningarna och som dessutom skapar platser där människor trivs. Det bådar gott inför den nya stadsdelen mellan vasastaden och nya Karolinska, som planerats av samme planarkitekt, Aleksander Wolodarski. Med fler som honom bland planerare och arkitekter är jag övertygad om att många med mig snabbt skulle byta skepnad från nimby till yimby.
Även om jag är mycket förtjust i St Eriks området måste väll ändå Aleksander Wolodarskis projekt för Tors Torn avskräcka en, för hans framtida utformning av Haga området.
Hej John!
Vad är egentligen felet med Tors torn? Att de är för höga? Själv har jag inget problem med att man bygger på höjden, bara man bygger vackert. Jag köper Wolodarskis resonemang om att området behöver en accent, på samma sätt som kyrkorna präglar äldre stadsbebyggelse.
Som talesperson för YIMBY Stockholm så vill jag säga att jag tycker att du helt korrekt pekar på vad jag tror kanske är den enskilt största anledningen till att det protesteras mot nya projekt: Den estetiska och funktionalistiska likriktningen – den reaktionära fastlåstningen vid ett sedan länge överspelat modernistiskt ideal. Så länge det ritas skit (to be blunt) kommer folk också att protestera.
Men jag vill lägga till två tankar i sammanhanget:
1. Att motsätta sig allt byggande för att de är estetiskt undermåliga är inte en hållbar väg. Bostadsbristen är galloperande och förvärras hela tiden. Vi kan inte säga till ungdomar att de inte får nåntans att bo för att ”husen blir fula”. Här försöker vi i YIMBY istället att föra debatten på flera fronter samtidigt, både frågan om bostasdbrist och frågan om estetik och vikten av flerfunktionella stadsdelar snarare än monofunktionella ”områden”.
2. All ny arkitektur är inte dålig. Jag har sett många exempel på moderna byggnader med glas och andra moderna material som är väldigt tilltalande. Problemet ligger snarare i att modern arkitektur i Sverige inte är särskilt modern… Själv ser jag gärna att det ges plats åt både ny och intressant arkitetktur såväl som pastischer på äldre arkitekturstilar.
Hej Anders, välkommen hit!
1. Jag håller delvis med dig, men menar att de problem som man bygger sig fast i genom att upprepa miljonprogrammets misstag riskerar att bli större än de som kommer sig av bostadsbrist. Det kan rentav vara så att inga nybyggen är bättre än modernism i form av människofientlig arkitektur och funktionsseparerande stadsplanering.
2. Som jag ser det lever vi idag med två typer av pastischer. Dels ett fåtal exempel på pastischer av äldre arkitektur. St: Eriksområdet är därvidlag ett lysande exempel. Dels den dominerande stilen som utgörs av pastischer på modernismens olika faser. Den kan vi se i västra city till exempel. Den förra typen av pastischer tenderar att skapa trevliga miljöer, medan den senare typen skapar otrevliga. Ändå är det den senare man envisas med att trycka ned i halsen på oss.
Jag kan absolut förstå att att gatan behöver någon form av markering, för som den nu ser ut får inte ögat ett avslut. Men måste dom vara så höga, hans egna två bostads torn i St Eriks borde I sin höjd vara gott nog. Som förslaget nu ser ut ser det mera ut som något som skulle passa in i Miami Vice.
De skisser jag har sett påminner mer om art deco och för tankarna till Kungstornen eller Empire state building, snarare än 50-talsmodernistisk floridaarkitektur. Då behöver inte höjden vara ett problem.
Låter intressant. Hade endast sett bilden med dom två glas höghusen. Ett fint exempel på Art Deco höghus finns på Otterhällan i Göteborg. Huset Otterhall ifrån 1932 ritat av arkitekten Harald Ericson.
Bygg Nya Slussen omgående, att bevara eller renovera Slussen i nuvarande form är bara fel fel fel fel…..
Bygg om slussen nu. Det är det enda rätta. Nya slussen blir kanonbra och mycket mycket bättre än gamla sunkiga slussen.