Igår spelade avgångsstudenten Rasmus Dahlstedt från Högskolan för scen och musik i Göteborg sin föreställning Mamma, pajas, barn på Unga Klara på Stadsteatern i Stockholm. Pjäsen ifrågasätter den radikalfeministiska genusteori som enligt Dahlstedt genomsyrar teaterutbildningarna i Sverige.
Att ifrågasätta detta är naturligtvis oerhört provocerande för delar av den genomideologiserade teatereliten. Så provocerande uppenbarligen att teaterchefen Suzanne Osten såg sig tvungen att stämma i bäcken genom att sitta i teaterns foajé och läsa högt ur Valerie Solanas manshatarmanifest SCUM (Society för Cutting Up Men).
Tydligare än så kunde inte behovet av Dahlstedts budskap illustreras.
Allt stöd i världen åt Rasmus D! Han är en pionjär och hjälte!
Såg förresten debatt igår, Erik Holmström och hans anhang gjorde verkligen bort sig genom att hålla genomgående otroligt låg nivå. Om man säger sig vilja skapa debatt och debattera så sitter man inte och hånflinar, skrattar åt sina motdebattörer och ropar förolämpningar. Folk som bara försöker skratta bort debatter gör det ofta för att de inte kan svara (Däremot kan de skratta i syfte att ge sken av att slutsatserna är efterblivna och under deras värdighet vilket de tror sig komma undan med via fördelen att ha tolkningsföreträdet).
Med vänner som Holmström så behöver inte feminismen några fiender.