I Sverige har kunskapsnivåerna i skolan sjunkit med motsvarande en årskurs per decennium under de senaste trettio-fyrtio åren. Det vill säga ungefär sedan studentexamen avskaffades. Det innebär att den genomsnittlige elev som går ut gymnasiet idag besitter samma mängd kunskap som den genomsnittlige elev som gick ut motsvarigheten till högstadiet för trettio år sedan.
Trots detta har inte betygssnittet sjunkit, snarare tvärtom. Det beror på att lärarna sätter relativa betyg, trots att det ska vara de nationella riktlinjerna som ska vara avgörande. Det handlar om betygsinflation. Högsta betyg idag har inte samma värde som högsta betyg för några årtionden sedan.
Allra tydligast är detta i områden med svagpresterande elever där generositeten med betygen visat sig vara som allra störst. Detta i sin tur skapar en situation med inofficiella bedömningsgrunder som vilken skola man gått på – precis som att universitets- och högskoleutbildningar som på pappret skall vara likvärdiga bedöms helt olika beroende på vilket lärosäte vederbörande har läst vid.
Förslaget om återinförande av studentexamen är därför utmärkt och ett steg i rätt riktning. Genom ett avslutande prov där utomstående censorer står för bedömningen minskar lärarnas godtycke och betygshetsen.
Med ett sådant prov blir det den enskildes kunskaper som räknas – inte förmågan att ställa sig in hos en enväldig befattningshavare eller att plugga till enskilda prov. På sikt skulle ett sådant system också kunna stärka lärarnas ställning, eftersom det skulle främja de lärare som var bäst på att förbereda sina elever med en god kunskapsgrund.
Själv skulle jag emellertid vilja gå ännu längre och ersätta betygen med antagningsprov till de högre utbildningarna. På så sätt skulle lärarna vid universitet, högskolor och yrkesutbildningar kunna sätta samman prov som var perfekt avpassade för vilka kunskaper som förutsätts för att kunna tillgodogöra sig deras utbildning, för att på så sätt rättvist gallra fram de lämpligaste.
Dagens system med gymnasiebetyg och högskoleprovsresultat är i sanning ett trubbigt redskap. Är det till exempel självklart att toppbetyg i alla ämnen gör dig mest lämpad till att bli frisör?
Javisst, dagens betygssystemn är för trubbigt. Vi är nästan det enda landet i Europa (i den utvecklade världen?) som inte har några verkliga, samlande examina vid slutet av gymnasiet. I ett land där politikernas mål länge varit att nästan alla ska kunna gå vidare till universitetet är det ett förödande läge, och det ger avtryck i att universiteten tvingas lotta ut platser m m. Och jag håller med om att lärarna blir rätt korrumperbara.
Men frågan är om de här centerkillarna verkligen vill införa en ordning som tvingar eleverna att böja knä inför (i princip) enväldiga examinatorer och deras krav på djupgående kunskaper, inte bara snack – och innan dess, för lärarna. Vill man ha en verklig examen, som inte är en mer eller mindre automatisk fortsättning på den vardagliga lunken under sista skolåret utan tvingar eleverna att lyfta sig i håret? Det återstår att se, centern brukar numera fria stenhårt till det som låter ”ungt och fräckt” och att restaurera studentexamen på allvar skulle gå rakt emot ränningen i de senaste femtio-sextio årens skolpolitik, emot hela tidsandan, en tidsanda som också Alliansen är en del av.
Helt riktigt, det återstår att se. Dagens system är hursomhelst fullständigt ohållbart. Att fortsätta upprätthålla illusionen av ett kunskapssamhälle samtidigt som man låter kunskapsnivåerna sjunka är ett självbedrägeri av Homeriska dimensioner.