Man kunde tydligt höra hur bollen studsade på Behrn arenas
övervattnade naturgräsmatta under den regntunga himlen. Spelarnas rop till
varandra ekade och hade det inte varit för den oförstående sittplattspublikens
tafatta golfapplåder skulle man ha kunnat tro att det var en match långt ned i
seriesystemet som spelades på någon ödslig avkroksarena.
De tio tysta minuterna som inledde den 24 allsvenska
omgången visade tydligt hur betydelsefull supporterkulturen är för den svenska
fotbollen. Det är visserligen pinsamt att inte fetknopparna på
sittplatsläktarna insåg detta och hedrade manifestationen genom passivt
deltagande, men deras sorgliga handklappningar gav en fingervisning om vilken
typ av fotbollsarrangemang som är målet för de supporterfientliga höjdarna inom
Svenska Fotbollförbundet.
När de tio minuterna äntligen var till ända exploderade båda
klackarna i den gemensamma växelsången ”SvFF-Fotbollsmördare”. Kontrasten
mellan en tyst, applåderande publik och en bestående av sjungande supportrar
kunde inte vara tydligare. Allra helst som spelet på planen var sanslöst
dåligt. Publikens eget bidrag till inramningen är en minst lika betydelsefull
del av produkten allsvenskan som spelet självt. Det är hög tid att det svenska
fotbollsetablissemanget inser detta.
AIK vände och vann, men det kan knappast sägas ha varit en
övertygande seger. Örebro var bättre på allt i första halvlek. Det var först
efter det osannolika kvitteringsmålet som Gnaget fick lite självförtroende.
Samtidigt började Örebrospelarna bli trötta och backade hem. Det möjliggjorde
ytterligare ett AIK mål och seger. Tomrummet efter Bangura och Bangura var
smärtsamt uppenbart och Kenny Pavey saknades så att det gjorde ont.
I bilen på vägen hem från Örebro drog vi oss till minnes hur
det var i början av 2000-talet. Då man inte blåste upp trivialiteter till
orimliga proportioner, avbröt matcher för minsta lilla och delade ut
godtyckliga straff till höger och vänster. På den tiden var det fullt på
Råsunda vid varje derbymatch. Istället för att producera lögner och överdrifter
om den påstått eskalerande huliganismen peppade kvällstidningarna inför de
stora matcherna och byggde upp förväntan. I Stockholm följde det med speciella
derbybilagor på matchdagarna.
De som idag ojar sig över minskande publiksiffror och
vikande intäkter och som oroar sig för att de kostsamma arenorna som slår upp som
svampar ur jorden ska komma att stå tomma, gör rätt i att ta sig en funderare
över vad man gjorde annorlunda då och vad det är som egentligen lockar
respektive skrämmer bort publiken. Helst med närkingarnas ekande golfapplåder
ringande i öronen.
Positiv Läktarkultur, SvD, SvD, DN, DN, AB, AB, AB, Exp, Exp, Sydsv, Sydsv
En kommentar