Apflickorna
Regi: Lisa Aschan
Jag undrar varför filmer om nära vänskap mellan unga flickor nästan alltid måste ha ett lesbiskt tema. Som utomstående undrar jag om budskapet är att det vilar en sexuell underton i alla nära vänskapsrelationer mellan unga flickor, eller om det helt enkelt är så att sex säljer och att filmskaparna är medvetna om detta? Jag hade dock hoppats att Apflickorna skulle utgöra ett undantag från denna regel, men så var inte fallet.
Apflickorna har fått lysande kritik i flera stora tidningar och det var med högt ställda förväntningar som jag intog min vinröda plyschfåtölj. Det är farligt att ha alltför höga förväntningar, man blir nämligen så lätt besviken då. Lite besviken blev jag nog också, för även om Apflickorna hade sina poänger så levde den inte upp till sina höga betyg i mina ögon.
Skådespeleriet var visserligen lysande, särskilt från de två huvudrollsinnehaverskorna men också från övriga medverkande. Också fotot håller hög klass. Ljuset, de långa tagningarna, närbilderna – alltsammans bidrar till att skapa en intensiv och lätt paranoid känsla. Blinkningarna till andra filmgenrer kommer också till uttryck i bildspråket. Inte minst till westerngenren – som ligger nära till hands på grund av hästtemat – i form av de rullande gräsbollarna och upp- och nedvända kärror med snurrande hjul i bakgrunden.
Apflickorna är intressantast när den täta bästisrelationen mellan de två huvudpersonerna – som träffas inom ramen för hästsporten voltige – och den inbördes maktkampen. Udden tas emellertid av detta när det lesbiska kärlekstemat blir explicit. Jag tror att Apflickorna hade vunnit på att utelämna detta, alternativt låta det framskymta mer subtilt. Nu blir flickornas relation nästan som den i Killinggängets Ben och Gunnar om det nu är någon som minns den.
När den ena av voltigeflickornas obesvarade åtrå till den andra blir uppenbar och förklararhennes demoniska beteende gentemot sin väninna förlorar filmen en del av sin laddning och blir så att säga en i mängden.
Trots att Apflickorna på många sätt är en obehaglig film rymmer den också humor och värme. Inte minst i form av lillasystern Sara och hennes obesvarade kärlek till den äldre kusinen Sebastian.
Det har jag också undrat.
Alltså varför det så ofta framställs så i filmer. Jag tror själv att flickors vänskap i regel är mindre erotisk än den ofta framställs.
Jag har också detta på känn. Men man vet ju aldrig.
Ja du… Du har ju Sex and the city 😉
(fast det kanske inte kändes som om jag deltog i debatten på allvar nu… ;))
A League of Their Own (1992)
Boys on the Side (1995)
Brokedown Palace (1999)
Circle of Friends (1994)
Divine Secrets of the Ya-Ya Sisterhood (2002)
First Wives Club (1996)
Fried Green Tomatoes (1991)
Friends and Money (2006)
Girl, Interrupted (1999)
How to Make an American Quilt (1995)
Joy Luck Club (1993)
Mona Lisa’s Smile (2003)
Mystic Pizza (1988)
Now and Then (1995)
Practical Magic (1998)
Romy and Michele’s High School Movie (1995)
Secrets of the Ya-Ya Sisterhood (2002)
Set it Off (1996)
Sex and the City (2008)
Sisterhood of the Traveling Pants (2005)
The Bangor Sisters (2002)
The Craft (1996)
The First Wives Club (1996)
The Women (2008)
Thelma and Louise (1991)
Waiting to Exhale (1995)
Är detta en lista som är ämnad att bekräfta eller vederlägga min tes?
Vederlägga kanske? Sökte efter film om kvinnlig vänskap. Kanske är det inte alltid mellan unga kvinnor men tror inte att erotik är det bärande mellan kvinnorna i filmerna.
Det är inte lika laddat när kvinnor tar på varandra och älskar med varandra.Det är mera laddat och av män betraktas som äckligt när män har det med varandra.
Vad har detta med det jag skriver i blogginlägget att göra?
Vad är det för likhet mellan kvinnliga fotbollspelare och kvinnliga filmregissörer och kvinnliga fotografer?Jo, många av dom verkar vara homo.
Sven, vad har du för belägg för ditt påstående? Och är detta ditt svar på ”varför filmer om nära vänskap mellan unga flickor nästan alltid måste ha ett lesbiskt tema”?
Vilka fler filmer tänker du på? Så vanligt är det inte i filmer tycker jag. Kanske har du selektivt minne och minns bara de med erotiska undertoner..
🙂
Man kan ju även fundera på varför filmer av kvinnliga regissörer och med kvinnor i huvudrollen alltid får toppbetyg av kvinnliga recensenter?