Evert Taube – Briggen Blue Bird av Hull.
Att Evert Taube dyker upp i en lista med de bästa sångerna om havet är kanske inte särskilt överraskande. Få diktare har lyckats fånga havet och dess många skiftande ansikten lika övertygande som Taube. Han är den oöverträffade skildraren av såväl lustsegling på Stockholmsskärgårdens blanka fjärdar eller mellan Bohusläns karga klipphällar, som det hårda livet ombord på förra sekelskiftets segel- och ångfartyg.
Taubes diktning om havet rymmer allt från smärtsamt vacker naturromantik till bister socialrealism. Inte sällan skildras äventyrliga sjöresor till fjärran länder i hårt väder. Den visa som kanske allra mest gripande skildrar sjömanslivets vedermödor är den om Briggen Blue Bird av Hull, där Karl Stranne glöms kvar, surrad vid rodret, när den övriga besättningen lämnar det förlisande skeppet på julaftonen. Inte mindre gripande blir berättelsen av att det är den kvarglömdes far som räddar de överlevande.
Berättelsens styrka kompletteras med en detaljrikedom som röjer Taubes förtrogenhet med den nautiska terminologin, en förtrogenhet tillägnad under egna resor över haven. Den egna erfarenheten skiljer Taubes sjömansdiktning från många andra svenska och utländska besjungare av livet på havet. Trovärdigheten i Taubes visor är så sark att man måste gå till den genuina sjömansdiktningen från 1800-talet och bakåt för att finna något motsvarande. Känslan av autencitet smälts samman med Taubes lyriska och eoiska kvaliteter till en helhet som får en att riktigt känna den iskalla vintervinden ombord på det grundstötta fartyget.
Briggen Blue Bird av Hull är en av Evert Taubes mest älskade och sjungna visor och finns i ett stort antal olika tolkningar. Den enda version med Evert själv som jag hittat på nätet är en där han reciterar texten som en dikt snarare än sjunger. Själv föredrar jag, som i många fall sonen Sven-Bertils stämningsfulla tolkning. En annan tolkning som blivit klassisk är Imperiets dramatiska inspelning från skivan ”Synd” från 1986. En sentida känslosam tolkning är Sofia Karlssons från skivan ”Visor från vinden.” från 2008.
