Idag har jag en essä i Barometern-Oskarshamnstidningen om torftigheten och likriktningen i det ideal som dominerar samtidens arkitektur, samt skissar en kortfattad idéhistorisk bakgrund till denna.
Idag har jag en essä i Barometern-Oskarshamnstidningen om torftigheten och likriktningen i det ideal som dominerar samtidens arkitektur, samt skissar en kortfattad idéhistorisk bakgrund till denna.
Tack för en mycket välskriven och bra artikel i Barometern/OT. Det är inte svårt att hålla med om man bara ser till arkitektur och tidens strömningar. Men…man bör också se till att många orter hade stor bostadsbrist och man kände pressen att bygga många hus snabbt. Dessutom var många befintliga hus utan avlopp, varm,vatten, samt dragiga. Även om husen och kvarteren många gånger blev fula, så vittnar också många om att tillvaron blev kvalitativt bättre när de flyttade till moderna lägenheter. Dessutom fick ju varje bostadsområde med tiden sin egen karaktär, atmosfär och historia genom de människor som bodde där. Med tiden blir även ”fula” hus vackra eftersom människor har levt sina liv där. De får i alla fall ett värde och väcker känslor.
Men visst är det trist att man inte vill bygga vackrare hus nu för tiden när man exempelvis slår upp hus vid kustnära lägen.
Hej och tack för din kommentar! Saken är den att även om man kan förstå behovet av nya bostäder så försvarar det inte den människofientliga arkitektur som sprang ur modernismens elitistiska teorier och de totalitära ideologierna. Jag håller heller inte med dig om att även fula hus blir vackra med tiden. Det som var fult när det byggdes på 60- och 70-talen är alltjämt fult. Det gäller såväl miljonprogramsförorterna som prestigeprojekten i innerstaden, kvarteren kring Sergels torg till exempel. I Holland har man insett detta och börjat riva motsvarigheterna till miljonprogrammet, för att ersätta med mer människovänliga boendemiljöer som inte utgör samma grogrund för sociala problem och kriminalitet.
Nej, man kunde ha byggt på annat sätt. Givetvis. Det jag menar med att även fula hus blir vackra med tiden är inte att de blir vackra estetiskt. Däremot blir de ”vackra” på ett existentiellt plan eftersom de fylls av människoöden. Jag växte upp i ett på ytan ganska fult hus. Men åren där satte sina spår. Vi vantrivdes inte utan skapade andra kvaliteter. Idag är kvarteret, de fula husen till trots, vackert. Annars var ju rivningshysterin i Sverige om inte unik så i alla fall extrem. Flera från andra världskriget sönderbombade länder har kvar fler gamla vckra hus än Sverige som klarade sig undan kriget.
Bygg stad igen!
Vad tänker ni när man säger stad?Jo gator med varierande hus på bägge sidor.Men de har inte byggs sådana områden i städerna på nästan hundra år.
Funktionalisterna ville inte bara ha tråkigare hus de ville heller inte ha gator.Husen skulle stå enskilt med grönytor i mellan så att det kom ljus från alla sidor mot husen.Inte fel med det men det behöver ju inte bara vara så.Min dröm är att det åter byggdes stadsdelar med gator med varierande hus på bägge sidor med affärer och andra verksamheter på gatuplanen och bostäder ovanför.
Tänkande med att inte ha gator, man skulle trafikseparera som det heter, var väl mycket beroende på barnen.Barnen skulle skyddas från trafiken.Lustigt,det är ju i storstädernas innerområden där man har gator som man har den största barntätheten nu för tiden.