När jag roar mig med att surfa runt och se var min musik laddas ned illegalt blir jag ett rov för stridiga känslor. På en sajt hade min senaste skiva Budoarstämning laddats ned i torrentform 170 gånger. Naturligtvis är det glädjande att människor tycker så mycket om min musik att de vill ha den, inte bara i den gratisform som finns på min hemsida eller nästan gratisform som den erbjuds på Spotify. Samtidigt känns det lite tråkigt att de som är så pass intresserade att de inte låter sig nöja med exempelvis Spotify inte kan tänka sig att erlägga en ynka skärv som kompensation.
Att göra en skiva idag är inte någon vinstaffär. Det är snarare att betrakta som en mycket kostsam marknadsföringsåtgärd. ”Världens dyraste visitkort” skall Lars Demian ha kallat cd-skivan häromåret, och visst ligger det någonting i det. Vad många inte förstår är emellertid att det inte är den fysiska plastbiten som står för den stora kostnaden i samband med skivutgivningen. Även om man väljer att släppa inspelningen enbart digitalt kvarstår merparten av kostnaderna, i form av studiotid, musiker, inspelning, mixning och mastring. Själv tycker jag att det är roligt att också kunna erbjuda en fysisk produkt, så därför kompletterar jag de digitala utgåvorna med fysiska skivor.
Den som inte låter sig nöja med Spotify kan köpa mina skivor via de flesta nätbutiker, exempelvis CDON, eller digitalt från Itunestore och andra ställen. Skivan är inte särskilt dyr. Inspelad musik har aldrig varit billigare än nu, inflationen inräknad, 149 kronor (som skivan kostar på CDON) är ingen stor utgift för den enskilde. Skulle de 170 personer som laddat ned skivan istället ha köpt den från CDON, eller kommit till någon av mina konserter och köpt den direkt av mig för en hundring skulle ingen av dem ha blivit särskilt mycket fattigare. De 17 000 i intäkter som det skulle ha genererat sammanlagt skulle emellertid ha varit ett viktigt steg på vägen mot att nå break even för produktionen, och i förlängningen öka möjligheterna att kunna göra nya inspelningar i framtiden.
Anhängarna till den illegala nedladdningen brukar ofta tala om att den huvudsakligen drabbar stora skivbolag. För en liten artist som bekostar sina egna inspelningar är det emellertid svårt att se på vilket sätt gratisnedladdningen av de egna alstren drabbar de stora kommersiella aktörerna. Det finns bevisligen en efterfrågan på den inspelade musiken, skulle de som efterfrågar den också vara beredda att lägga en hundralapp skulle sannolikheten öka att de får mer av varan de efterfrågar i framtiden.
Det är kul att människor lyssnar och är intresserade. Hellre 170 snyltare än inga lyssnare alls. Det är ju argumentet som får de flesta att tillgängliggöra sin musik via tjänster som Spotify. Men visst vore det roligt om de som uppenbarligen ser ett värde i den inspelade musiken också kunde tänka sig att bidra till att täcka kostnaderna.