Mitt under matchen mot Kalmar som slutade med att Helsingborg drog ifrån ytterligare i tabelltoppen blev det känt att Alexander Gerndt, som spelat en inte obetydlig roll för HIF:s framgångar, kommer att gå till Utrecht. Därmed ökar AIK:s chanser att avancera i tabelltoppen avsevärt. Förutsatt att AIK:s klubbledning inte begår samma misstag som HIF:s.
2009 planerade AIK att sälja anfallaren Iván Óbolo mitt i säsongen. Klubben behövde, som alltid, mer pengar, och det fanns internationellt intresse för den guldfotade målskytten. Dessbättre kom AIK på bättre tankar och behöll Óbolo säsongen ut. Hur det avlöpte vet vi: SM-guld, cup-guld och supercup-guld.
2009 är troligtvis AIK:s bästa säsong någonsin: förutom ovan nämnda titlar vann man alla Stockholmsderbyn samt alla matcher i och mot Göteborg. Som grädde på moset åkte Hammarby ur Allsvendskan och ärkerivalerna i Djurgården var en hårsmån för att göra dem sällskap ned i Superettanträsket.
Hade AIK valt att sälja Iván skulle inget av detta ha hänt, förutom Hammarbys och Djurgårdens fiaskoartade säsonger förstås.
I år när AIK begåvats med talangfulla målskyttar i form av Mohamed och Ibrahim Bangura överväger man på nytt att sälja de som är upphovet till de sportsliga framgångarna. Att sälja en eller bägge av Bangurorna mitt under säsongen vore detsamma som att sälja varje chans till ett SM-guld, ja varje chans att finnas kvar i tabelltoppen.
Visst är det viktigt att AIK har en bra ekonomi, men det man måste fråga sig är också vad de sportsliga framgångarna på lång sikt kan betyda för ekonomin i stort i form av publikintäkter och sponsorspengar. Dessutom kan det ibland vara värt att erinra sig varför klubben överhuvudtaget finns. Om man ger upp ambitionen att skörda sportsliga framgångar, då kan man lika gärna lägga ned hela verksamheten.