Lycka är att äntligen ha fått mina Christopher Rådlundlitografier inramade och upphängda i lägenheten! Trivselfaktorn ökade betydligt sedan den svensknorske bildkonstnärens hotfullt dystra landskapsbilder kom på plats.
Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar bäst parafrasen på Arnold Böcklins Dödens ö eller den dystopiska visionen av det nya norska operahuset i ruiner. Rådlunds grafik visar med all önskvärd tydlighet att inte ens monumentalbyggnaderna från vårt postmoderna tidevarv kommer att göra sig bra som ruiner. När nyhetens behag har falnat återstår endast en hög med skrot.
Ojdå, finns Rådlunds bilder som grafik! Jag gillade verkligen hans målningar vid figurationsutställningen på Edsvik. Inte minst hans version av Dödens ö. Det kändes så befriande att någon konstnär vågade bryta den rådande konstens tidsprovinsialism och blicka bakåt en aning mot det lite mer beständiga. Det finns ju så mycket att inspireras av utanför det kontemporära.
Rådlund arbetar vad jag förstått tämligen mycket med grafik. Flera av hans motiv, bland annat den norska operan i ruinform, finns bara som litografi. Den har för övrigt rönt en viss medial uppmärksamhet i Norge.
Här är ett debattinlägg som Christopher skrev i våras i Dagbladet tillsammans med socilogen Alexander Zlatanos Ibsen, med anledning av bilden ifråga:
http://www.dagbladet.no/2011/05/02/kultur/debatt/debatinnlegg/bjorvika/byutvikling/16389687/