Noterar med intresse att Svenska Ishockeyförbundet väljer rakt motsatt strategi jämfört med systerorganisationen SvFF. Den gångna säsongen drabbades också ishockeyn av ett antal incidenter, vilket föranlett förbundet att se över säkerhetsbestämmelserna. På hockeyförbundets årsmöte den gångna helgen kom man fram till att det är orimligt och föga konstruktivt att bötfälla klubbarna för enskilda individers agerande, förutsatt att klubben följt de på förhand överenskomna säkerhetsåtagandena.
Hockeyförbundets logiska resonemang, att varken säkerheten eller förbundet vinner på att bestraffa klubbar som gjort allt vad de kunnat, visar med all önskvärd tydlighet bristen på psykologiska insikter i SvFF. Genom att straffa klubbarna hoppas Lagrell och hans anhang på att kunna skapa ett indirekt tryck på de individer som ställer till ofog. Den naturliga konsekvensen är emellertid att polariseringen ökar och i förlängningen får vi en situation där klubbarna, supportrarna och huligangrupperingarna hamnat på samma sida i ett ställningskrig mot förbund och journalistkår.
Det blir alltmer uppenbart att SvFF inte längre fyller sitt syfte. Samtidigt som pamparna i förbundet mest tycks måna om landslagsfotbollen (där de är beredda att se mellan fingrarna med pyroteknik och saker som kastas in på planen utan att matcherna avbryts) så vilar dess maktbas på de runt 3000 småklubbar som utgör den övervägande majoriteten i förbundet. Dessa klubbars intressen är inte de stora allsvenska klubbarnas och därför gör de gemensam sak med supporterhatarna i den landslagskramande förbundsledningen. Detta är också den enda synbarliga förklaringen till att en person som Lars-Åke Lagrell kunnat sitta på sin post sedan 1991!
Jag har tidigare skrivit om att de stora klubbarna borde göra som i England och starta sin egen liga. Fotbollförbundet vill inte de stora klubblagen eller allsvenskan väl. En förbundsledning vald av gärdsgårdslagens representanter, som drömmer om landskamper och sponsorsbiljetter men får stora skälvan så snart någon på läktaren ropar annat än ”Sassa brassa mandelmassa” borde inte få ha inflytande över en verksamhet som engagerar tiotusentals människor över landet, supportrar som är enda anledningen till att det överhuvudtaget finns ett intresse för Allsvenskan.
Låt SvFF handha gärdesgårdsserierna och landslaget så kan de som begriper bättre sköta väsentligheterna.