Bredden på hattens brätte fungerar på ungefär samma sätt som slipsens bredd. Den som är ovan att bära slips föredrar oftast en smalare slips, medan den rutinerade slipsbärare gärna fläskar på med ett brett sjuk tyg över skjortbröstet. Breda slipsar ger pondus och signalerar makt och inflytande, smala slipsar… ja ni förstår.
Det finns naturligtvis argument för smalare slipsar. Dels finns frågan om proportioner. Slipsens bredd bör någotsånär korrelera med kavajslagen: breda slag = bred slips, smala slag = smal slips. Kavajslagen å sin sida bör korrelera med torsons bredd överhuvudtaget. En axelbred person bör inte ha för smala slag och följaktligen inte heller för smala slipsar. En slank person bör å andra sidan inte ha för brett.
Ett annat argument för smala slipsar (och som även är applicerbart på hattarna) är att de kan utgöra en del i en högst medveten stil, vanligtvis en retro sådan. Den som kallar sig rudeboy eller mod är i det närmaste förpliktigad att följa 1960-talets stilnormer och där är såväl smala kavajslag, smala slipsar och smala hattbrätten bärande inslag. Flera nutida konfektionsmärken, till exempel Tiger of Sweden, har tagit fasta på detta och kör stenhårt på 60-talslooken. Tyvärr är det många som oreflekterat köper upp sig på denna och kombinerar på ett olyckligt sätt vilken riskerar att leda till en blandning av det sämsta från dåtiden med det sämsta från nutiden. En viss medvetenhet om proportionsförhållandena är alltså önskvärd även för den som kör en retro stil.
Hattens utformning är inte lika beroende av kavajens utformning, men för en harmonisk apparition gäller samma förhållande som för slipsen: bred slag = brett brätte. En smal 60-talshatt kan visserligen likväl som en smal 60-talsslips vara en del i en medveten strävan att efterlikna karaktärerna i tv-serien Mad Men, men riskerar att uppfattas som ett halvhjärtat försök till hattbärande.
Själv har jag alltid varit en förespråkare för att löpa linan ut. På samma sätt som att om man väl ska skaffa sig en tatuering så ska man göra något rejält, inte en delfin i svanken eller en liten stjärna på vaden, så bör man satsa på en hatt som inte ber om ursäkt. Folk kommer att lägga märke till din hatt i alla fall, så kör på en som inger respekt och pondus redan från början. Jag tror att det är en bättre strategi än att försöka sig på något slags mjukstart för att sedan successivt öka brättenas bredd. Om inte annat så riskerar man ju annars att sitta med en uppsjö löjligt smala hattar som man inte har någon användning för.
Det finns emellertid, som alltid, fallgropar. Talesättet ”att vara karl för sin hatt” rymmer såsom talesätt plägar göra, en del klokskap. Den som skaffar en hatt med alltför breda brätten riskerar att se ut som en pajas, liksom den som skaffar en hatt utan att känna i djupet av sin själ att han kan bära upp den med värdighet.