Så har jag slutligen sällat mig till massorna och beskådat Nationalmuseums omdebatterade sexutställning Lust & last. Tonläget i debatten och de ständiga förhinder som dykt upp varje gång jag planerat att besöka utställningen gjorde att mina förväntningar var höga. Nationalmuseums utställningar brukar hålla hög klass och det sexuellt frigjorda Sverige, där besök på Pridefestivalen är obligatoriskt för varje politiker med ambitioner och där konungens påstås besöka porrklubbar måste väl kunna prestera en sexutställning av rang? Dessvärre infriades inte förväntningarna.
Som mitt kvinnliga sällskap konstaterade apropå de äldre inslagen i utställningen: ”Man får sig mer tits ’n’ ass genom att titta på de ordinarie samlingarna!” Sannerligen var de äldre erotiska verken inte mycket att höja på ögonbrynen för. Intressantast var miniatyrerna samt de pornografiska 1700-talsskisserna av Sergel, Ehrensvärd och andra storheter. Dessa skulle för övrigt med fördel kunna ingå i den fasta utställningen. För den som besökt Beate Uhses sexmuseum i Berlin, eller det pornografiska museet i Paris var det hela föga uppseendeväckande.
Ännu tristare var de moderna inslagen. Som så ofta när pretentiös konceptkonst förevisas måste varje verk åtföljas av en liten förklarande text. Uppenbarligen inser konstnären och/eller kuratorn att verken inte klarar av att stå på egna ben. Annika von Hausswolfs fotografi Alone in a brown room föreställande en onanerande man på en stol. So what? Konceptverken väckte varken några nya intressanta frågeställningar eller förmådde provocera. För den som någon gång i sitt liv kommit i kontakt med pornografi var detta totalt intetsägande. Även försöken att problematisera pornografin föll platt.
I ljuset av detta är det häpnadsväckande hur ett antal surpuppor ändå tagit sig tiden och energin att rasa mot utställningen. Den är tydligen för heteronormativ. Gäsp. När man inte kan bli upprörd över vad som visas väljer man att bli upprörd över vad som inte visas. (För den som är intresserad av debatten rekommenderas länkarna längst ned i inlägget.)
Men visst kan det ligga någonting i kritiken som gör gällande att det är en platt bild av sexualiteten som förevisas. Avvikelser, abnormiteter och perversioner lyser med sin frånvaro. Sådana inslag hade onekligen kunnat vässa utställningen. Å andra sidan kuratorerna insåg att man skulle väcka störst indignation (och det är väl konstens syfte idag?) genom att fokusera på heterosexualiteten.
Mycket festligare än så här blev det inte…
DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, Axess, Axess, Axess, Axess, Brodow, Brodow